- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Förra delen /
151

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Bortvisad från hemmet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

151
— Det budet glömmer jag inte. Men jagvet ett annat ord,
som lyder : Hvilken, som håller fader och moder före mig, han är
mig inte värd, säger Herran.
— Hvad menar du med detta, Anna?
— Jag menar, att jag inför Gud gifvit grefve Strutsenfot mitt
löfte och detta löfte får ej brytas på en faders befallning. Bröte
jag det, då hölle jag min fader före Gud.
Lars teg en stund. Derefter sade han:
— Du talar óm ditt löfte till den der fördömde grefven, som
hin måtte ta; men jag säger, att det löftet har intet värde, ty det
är gifvet utan giftomans vetskap och vilja.
— Det är deck gifvet!
— Det är ogilt, säger jag!
— Låt oss inte vidare tala derom, far¡
— Jaså! Nå, hör då mitt sista ord: Packa dig på dörren,
slyna, och visa dig aldrig mera här!
— Gode far!
— Gå!
— Om grefven återtager — —
— Gå, säger jag! Nämn inte grefvens namn!
— Förlåt mig — — —
— Ga! Gal Ga!
— Lars, Lars! sade nu Stina, som gick ned från förstuqvisten
Var inte så hård mot det arma barnet,
— Tyst Stina, det är jag, som är herre i mitt hus, och det
ämnar jag vara, så länge jag lefver! — Anna skall bort härifrån
och det denna qväll!
— Men betänk dig, Lars.
— Tyst!
— Hon förstår inte — — —
— Tyst Stina! Är du blödig, så skall jag visa, att det är ord
och afsked, med hvad jag säger! Pocka dig i väg Anna och det
genast! Sörj för dig sjelf sedan, bäst du kan.
— Lars! Lars! sade Stina.
— Tyst hustru! röt gubben. Det blir, vid hvad jag sagt!
— Du vill väl inte jaga bort henne i qväll heller?
— Jo!
— Men det är ju omenskligt, Lars!
— Inte omenskligare äD hon är mot oss. menar jag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/1/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free