- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Förra delen /
158

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Bortvisad från hemmet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

158
— Det var synd om den flickan.
— Den som illa gör, den illa far, menade hushållerskan.
— Inte har hon väl gjort något illa ändå, fastän hon har blifvit
förvillad stackars flicka, suckade frun.
— Usch, hoD är ett riktigt otäckt stycke! utbrast hushållerskan.
Jag har hört flickorna tala om, att hon skall vara — usch, jag vill
inte säga det engång.
— Det var mycket tråkigt det. En bra flicka har det emellertid
varit och det vore verkligen stor synd, om de rykten, som nu äro
i svang om henne, vore sanna. — Jag hoppas emellertid i det längsta,
att så inte är förhållandet. Jag har alltid hållit Anna alldeles för
högt i min aktning, för att jag riktigt skulle kunna förlika mig med
tanken på, att hon är stadd i en utförsbacke, som leder till för-
derfvet.
Hushållei skan hade en invändning på tungan, men frun, som inte
vidare var hågad att tala i detta ämne, hindrade henne att fortsätta
och började i stäliet tala om de hushållsangelägenheter, i och för
hvilka hushållerskan kommit in till sin matmor.
* *

*


När Anna gick från Orrefors, styrde hon åter sina steg inåt
skogen.
— Jag skall gå till fanjunkare Krig, sade hon till sig sjelf, han
behöfver mig nog och jag vill hjelpa honom en tid. Derifrån skall
jag skrifva till min älskade Emanuel, hvilken nog skall ställa allt
till rätta och åvägabringa en försoning mellan mig och far. — Far
tror inte Emanuel. — Nej, nej, han känner honom inte, som jag
gör det. — Men far skall nog bli nöjd och hans vrede skall vända
sig till förlåtelse, hans sorg till glädje.
Modet och hoppet, hvilka känslor nästan svikit henne, under
första dygnet efter hennes skilsmessa från hemmet, men blifvit upp-
lifvade vid Orrefors, återkommo nu och med rask fart gick hon
framåt med fanjunkar Krigs hem som mål.
Tiden led emellertid framåt och under en rast, som hon gjorde
i skogen, öppnade hon sin matsäck och åt sin middag inom sig väl-
signande hennes nåd på Orrefors för hennes godhet, — Derefter
började hon sin vandring framåt med friska tag.
Vid fyratiden på eftermiddagen kom hon fram till fanjunkarens
stuga.
I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/1/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free