Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Rosen på grafven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
Flickan sprang upp på rummet till Anna och framförde källar-
mästarens befallning och inom en qvart stod Anna, som var mycket
blek och rödögd, på kontoret.
— Nå, hur är det med Anna? frågade källarmästaren.
— Jag tackar, jag är mycket bättre.
— Hvad kom det åt Anna i går?
— Jag blef så förskräckt, när jag fick se, att min far var död.
Jag visste inte, att han varit sjuk.
— Nej, han tycks ha dött mycket hastigt.
— Ja, efter två timmars sjukdom.
— Men var det inte något annat än öfverraskningen, som gjorde
att Anna blef illamående?
- Nej.
— Blandade sig inga samvetsskrupler med i saken?
Anna såg förvånad på sin principal.
— Nånå, det är inte värdt att se så förvånad ut. Jag vet nog,
hur Anna kom hemifrån och att Anna har stor skuld i att sorg
och bekymmer kommo i Annas föräldrahem.
— Vet källarmästaren?
— Ja! Och inte blott jag, utan hela Kalmar.
Anna blef allt mer och mer förvånad.
— Se här, sade källarmästaren, räckande henne tidningen. Läs
det här; men dåna inte igen.
Han visade henne på notisen om hennes fars död och omstän-
digheterna dervid.
— Hon läste och grät.
— Det är allt vackra saker, det der, sade haD, när hon slutat
läsa.
— Man är vilseledd, sade hon.
— Ja, jag kan tro det.
— Den, som skrifvit det här, vet inte — — —
— Att Anna blifvit bortvisad från sitt hem? Ar det inte sannt,
att Anna blifvit det!
— Jo!
— Är det inte sannt, att Anna satt sig upp emot sin fars vilja?
— Jo!
— Nå, hvad är det då, som inte är iannt?
— Jag är inte trilsken och det var inte för att göra min far
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
