- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Förra delen /
224

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Resan till Stockholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

224
— Så lustigt!
— Flickan är sjuk, tänkte jag fortfarande, när jag satte foten
på trappan till den lilla träkåken, der hon bodde. — Men se, det
var misstag! — Fiskhandlerskan, som hon bodde hos, var hemma
eftersom det var en söndagsförmiddag.
— Nå, var Greta sjuk?
— Afbryt mig inte.
— Förlåt mig!
— Goddag, sa’ jag.
— Goddag styrman, sa’ käringen.
— Hur är det med Greta? sa; jag.
— Det vet jag inte, svarade hon.
— Hvasa? sa’ jag.
— Det vet jag inte, sade käringen åter.
— Ar hon på sjukhus? sporde jag ängsligt.
— Det tror jag inte, snäste gumman och vände i detsamma en
fisk i stekpannan, att det fräste om den och osade flott, så att jag
var nära att storkna.
— Hvar är hon då, sa’ jag och höll för näsan.
— Det har jag inte reda på, gnällde käringen och tilläde: Hon
har inte varit hemma på flera dagar. Kommer styrman för att be-
tala hyran, som hon är skyldig mig, så är det bra.
— Hyran? upprepade jag.
— Ja! sade käringen och vände sig om samt satte båda hän-
derna i sidorna samt såg på mig med ögon,’ som voro hvassa som
pennknifvar.
— Jag svarade aldrig ett ord utan skyndade mig i stället ut
och ned till båten inom mig svärjande öfver qvinnfolkens otrohet.
— Det första, jag gjorde, när jag kom tillbaka ned i min hytt,
var att ta fram Gretas och Gretschens porträtt och att rifva sönder
den förras.
— Greta, sade jag, är mig otrogen! Nu skall jag lefva endast
för Gretschen! Och efter det beslutet gick jag i land och in på käl-
laren Reisen, der jag i en grogg drack Gretas graföl. För mig var
hon död!
— Stackars styrman!
— Ja, det må ni säga! Men värre blef det.
— Ännu värre!
— Jo, jo, men!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/1/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free