Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Resan till Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
— Gjorde hon inte det då? frågade styrman liksom förundrad
och på samma gäng för att utforska, om Karolina visste något om
nattens händelser.
— Nej, kan styrman tänka sig, att när jag kom upp på mellan-
däck i morgse, låg hon der.
— Hvarför det då? frågade styrmannen, hvilken började blifva
vid bättre humör, så snart han trodde sig märka, att Anna ingenting
sagt, som kunde lända honom till förtret.
— Hon var rädd, stackars liten, att ligga ensam.
— Åh!
— Kom nu styrman, så får styrman se henne; då blir nog styrman
vid bättre lynne.
— Hon pratar, så att en blir yr i mössan! sade styrmannen,
hvilken nu sken upp som en sol och lät sig föras af Karolina ned
i salongen.
— Se här kommer fästman, sade hon, så snart de kommit ned.
Det är väl fästmön, som skall servera, kan jag tänka!
— Ar det jag, det? sade Anna skrattande.
— Javisst! utropade Karolina.
Anna serverade styrman och språkade gladt och muntert, med
honom samt hade inte en min af förebråelse för honom.
När styrman druckit kaffe och åter kom upp på däck, tog han
sig en ny buss tobak och tänkte:
— En förbaskad stilig unge, det der!
Och han hade rätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
