Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Festen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259
Grefve Strutsenfot var som i sjunde himmelen under hela festen.
Hela aftonen förblef han fröken Vennerholms utkorade kavaljer och
han märkte mer än väl, att en och annan af herrarne började att
kasta afundsamma blickar på honom, hvilket helt naturligt i ännu
högre grad än förut uppväckte hans sjelfkänsla och orsakade ett plus
i hans glädje.
Fröken Hortens var förtjusande derom var intet tvifvel. Det
var inte blott grefve Strutsenfot, som tyckte det, utan äfven alla andra
såväl herrar som damer — de senare uppblandade naturligtvis denna
känsla med en god portion afund.
Det ^skulle kunna vara mycket att tillägga om denna fest, den
första danssoirén inom sociteten för denna höst. Men alldenstund
vårt intresse knyter sig uteslutande kring grefve Strutsenfot och de
två damer, hvilka, såsom af det föregående synts, beslutit att fånga
honom i sina nät, vilja vi sluta med denna redogörelse och blott till-
lägga, att grefven af fru Vennerholm fick de grannaste komplimanger
för sin artighet och blef bjuden till hennes hem på frukost till andra
dagen efter festen.
— Men, sade fru Vennerholm, kanske herr grefven just då har
arbete på akademien?
— För all del min nådigaste fru Vennerholm, svarade grefven
bugande sig, vi akademielever är inga skolynglingar; och vilja vi
vara frånvarande från en lektion, så står det oss fritt att vara det.
Och naturligtvis drar jag inte i betänkande att hörsamma Eder allt
för artiga inbjudning.
I detsamma kom fröken Hortens fram till sin mor fläktande sig
med sin med svandun besatta solfjäder af det finaste elfenben.
— Så varm du är, mitt barn, sade fru Vennerholm.
— Åh, jag har dansat en förtjusande polka, svarade fröken
Hortens. Den der Kutschupolkan går öfverdådigt väl att dansa efter.
Hade ni, herr grefve, fört mig, så hade dansen blifvit ännu mera
förtjusande, tilläde hon, under det att ett solljust leende upplyste
hennes ansigte, hvilket var blossande rödt till följd af den nyss slu-
tade ansträngande dansen.
Grefven blef svarslös och bugade sig endast stillatigande, fint
och siratligt.
— Min lilla Hortens, sade fru Vennerholm nu, jag håller just
på att öfvertala grefven att frukostera hos oss i öfvermorgon.
— Åh, så roligt! utropade fröken Hortens och slog ihop sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
