Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Festen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
— Kosta?
— Ja, Kosta glasbruk!
— Ah! Ja, jag tyckte väl, att jag käude igen namnet. Det är
det der bruket som har den vackra utställningen vid Regeringsgatan?
— Alldeles!
— Lofvar ni att ta med skizzboken då?
— Det skall jag visst inte glömma.
— Det skall bli förtjusande att få bläddra i den.
— Tyvärr är det inga saker af värde, som finnas i densamma!
— Àh! Ni är helt visst alldeles för kritisk mot er sjelf, herr
gretve!
— Det är just beviset på den sanna konstnären, inföll fru
Vennerholm.
— Jag fruktar för, att fröken Vennerholm skall återtaga sina
ord efter en blick i skizzboken.
— Jag tviflar derpå! — Ah — de spela upp en vals — »På
nattliga vingarl» — Ni har ju bjudit upp mig till denna vals, herr
grefve?
— Ja, min nådiga; er arm!
— Fröken Hortens lade sin arm i grefvens. — De frasade ut i
danssalen och inom kort hvirflade de omkring i takt efter den vackra
valsen »På nattliga vingar».
Hon lutade sitt hufvud mot hans axel och så att säga klängde
sig fast vid honom, under det att han med grace och finess sväfvadé
fram med henne.
Grefven kände sin dams hufvud allt tyngre och tyngre, för att
ej säga innerligare, slutas mot honom. Han erfor heliotropdoften
från hennes hår blandad med rosaaromen från fettsminket på hennes
kinder och ambradoften från svanpudret, med hvilket hon nyligen
svalkat sin hals och sitt flämtande bröst.
Han kände sig som berusad, som söfd — magnetiserad.
En tryckning af hennes hand! — Och grefven miste all besin-
ning. Han dansade inte längre. Han flög framåt i trefjerdedejs
takt och lik en älfva sväfvade den retande koketten vid hans sida i
förtrollande ringlar, under det att sidenet i hennes hvita klädning
frasade och svandunet, hvarmed det mycket urringade lifvet och de
korta ärmarna, hvilka slutade straxt nedanför axlarne, voro kantade,
höjde och sänkte sig likt strimmor af genomskinlig dimma kring en
förtrollande sagofé.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
