Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Skizzboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, mamma!
_Sedan efter frukosten, när kaffet är drucket och den greflige
narren, hvars fåfänga du måste kittla, tar fram sin skizzbok, sätter
du dig i »du—och—du—soffan» vänd sa, att du har ansigtet mot
afdelningsskärmen, hvilket gör att du genom reflexen blir rödare.
- Åb, jag förstår!
— Jag hör, när grefven blir mogen för frieriet, då sätter jag en
röd skärm på lampan, hvilken skall bli framställd på bordet vid soffan
och derefter lemnar jag under någon förevändning rummet. — Då,
mitt barn, när han börjar fria, skall du bli blyg och du skall liksom
för att förskingra din blyghet och liksom af en händelse öppna etuiet
samt börja att leka med halsbandet. Vänd det på alla möjliga sidor,
tappa det i knäet — inte på golfvet — linda det om fingrarne, om
handlofven och så vidare och när du slutligen anser det lämpligt att
svara den kärlekskranke token, låtsas du vara alldeles förvillad och
i ren distraktion knäpper du halsbandet på dig, utanpå kragen, som
du hade det nyss. Rubinerna sprida en röd reflex och du fram-
kallar en djup rodnad på dina kinder — och det passar sig just då!
Förstår du mig?
— Ack ja, min goda mamma!
— Du begär anstånd.
— Hur långt?
- Fjorton dagar. — Och derefter går du blyg. — Jag skall da
passa på att komma in. — Du omfamnar mig glad i dörren och
försvinner. — Jag skall ta hand om grefven och pä fint vis tvinga
honom att för mig bekänna sitt frieri. — Du kommer inte mera ut.
— Jag besöker dig och när jag kommer tillbaka, har jag af dig fått
klarhet i saken. — Jag tackar grefven för hans anbud och ber à
dina vägnar om ursäkt, för att du inte kommer ut, hvilket beror pä
din qvinliga blygsamhet, som klär dig sa väl. — Jag lofvar dig den
glädjen att föra hans talan inför dig — ber honom komma i vårt
sällskap, om vi händelsevis mötas ute — naturligtvis mötas vi hän-
delsevis — samt lofvar att gifva honom en biljett, när han bör komma
hit. —
— Men mamma sade ju, att jag skulle begära fjorton dagars
uppskof?
— Kära barn, det kan ju hända, att det blir nödvändigt af ett
eller aDnat skäl att påskynda förlofningen och då kan ju jag, som
din mor och hans förtrogna, ställa om, att så blir.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
