Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Skizzboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
vi njuta både andligen och lekamligen, det sistnämda skall jag ha
den äran att bjuda på det förra får grefven bestå oss.
Hon sade detta på ett ytterst behagligt sätt.
Lampan blef flyttad efter hennes befallning och sedan betjenten
gått för att hemta in förfriskningar bestående af vindrufvor, frukter
och mandelmjölk — punsch och vatten fanns inne förut efter kaffet
— fortfor fru Vennerholm:
— Nu sätter Hortens sig der! — Hon pekade på det öfverens-
komna hörnet midt emot den röda afdelningsskärmen.
— Än mamma sjelf då, utropade fröken Hortens.
— Lät mig få sköta om placeringen, mitt barn.
— Som mamma önskar.
— Du vet, att jag alltid vill ha min egen vilja.
— Ja, min lilla mamma; men jag vet också, att mamma tänker
minst på sig sjelf.
— Har herr grefven någonsin förut hört en dotter smickra sin
mor?
—» Min nådigaste fru Vennerholm, jag vågar påstå, att er fröken
dotter ingalunda smickrade er, utan sade den rena sanningen.
— Se så! Se så! Nu aren I allt för svåra! Skall grefven ta
flickans parti!
— I detta fall anser jag det vara min skyldighet att göra det —
— Blott i detta fall, inföll fröken Hortens frågande och blickade
dervid till den grad skälmaktigt på grefven, att han nödgades skratta
helt högt, under det att han sade:
_ Min bästa fröken Vennerholm, ni afbröt mitt anförande,
hvilket jag nu ber att få fullkomna. I detta fäll, sade jag, anser
jag det vara min skyldighet att bistå er i eder mening och jag är
alldeles förvissad om, att jag skall komma att städse vara af edra
tankar, hvilka jag hittills funnit lika upphöjda som ädla.
— Hör! Hör! — Nej, ni skämmer alldeles bort min flicka, den
stygga ungen! utropade fru Vennerholm.
— Lilla, stygga, rara älskade mamma! utbrast fröken Hortens
samt slog sina armar om moderns hals men aktade sig för att kyssa
henne, på det att sminket på hennes läppar inte skulle förstöras.
_ Se så! Nu är jag afväpnad, skämtade fru Vennerholm och
gjorde en komisk åtbörd, hvilken framkallade ett allmänt skratt.
Jansson hade emellertid satt in förfriskningarne, på hvilka man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
