Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Ett brustet hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAP. XXX.
Ett brustet hjerta.
Det var dagen efter den i förra kapitlet skildrade, då grefve
Strutsenfot friade till fröken Hortens Wennerholm och då det stora
hundslagsmålet var i Berns salong.
Det var vid middagstiden.
En ung flicka, klädd i enkla hemväfda kläder och med en svart
hufvudduk på hufvudet, vandrade öfver Norrbro till Gustaf Adolfs-
torg, der hon frågade en poliskonstapel efter vägen till Fria konster-
nas akademi.
Han pekade åt Fredsgatan samt såg derefter efter flickan.
Det var inte han ensam, som gjorde det.
Litet hvar vände sig om och såg på henne.
Det var emellertid inte hennes drägt, som ådrog sig allmänhet-
ens uppmärksamhet, utan i stället hennes utseende och hållning.
Hon var en fullkomlig skönhet.
Det var Anna, »Rosen på Klastorp».
Hon hade tidigt denna dags morgon kommit till Stockholm med
den tyska båten, på hvilken hon gått ombord i .Kalmar och på hvil-
ken hon hade upplefvat förut beskrifna äfventyr.
Hon hade, som det förut blifvit nämndt, aldrig varit i Stockholm
och aldrig heller varit i någon större stad än Wexiö och Kalmar.
Det¡ var derför ingalunda underligt, att hon kände sig alldeles yr i
hufvudet nu, när hon så här blifvit inkastad midt i storstadsvimlet
och till på köpet kommit in i Stockholms största pulsåder, som
otvifvelaktigt Norrbro är.
Det susade för hennes öron, det svindlade för hennes ögon.
Oupphörligt gick hon emot naenniskor och ständigt tyckte’ hon, att
hon var i fara att bli öfverkörd.
Den vänliga uppasserskan på båten hade visat henne till Norr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
