Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Ett brustet hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
Hon var iifven ovanligt vacker, der hon nu gick framåt i sin
enkla drägt. Mycket gjorde, att hennes ansigte blef så frappant, att
hon hade sina i och för sig sjelft stora ögon uppspärrade utan att
derför stirra med dem samt att hon såg så glad ut, der hon gick.
Det var mer än en orsak, soin gjorde, att hon kunde se så
glad ut.
För det första var hon viss om att inom en helt kort tid — en
timme eller så — få träda grefve Emanuel Strutsenfot och hon fröj-
dade sig i andanom deröfver samt trodde sig kunna med visshet
förutspå, att han å sin sida skulle bli ofantligt glad öfver att såhär
oförmodadt få se sin hjertans kär i Stockholm.
För det andra var allting så nytt för henne och hon njöt af att
se de stora bygnaderna och de granna butikerna, det myckna folket,
hvilket till största delen såg så gladt och förnöjdt ut samt pratade
och skrattade, der det gick fram. — Och hvilka toaletter sedan!
Anna var färdig att tro, att samtliga damer, hon mötte, voro prin-
sessor.
För det tredje kunde hon inte förgäta vaktparaden. Den var
då något öfver all beskrifning vackert!
I hörnet af Drottning- och Fredsgatorna stannade hon villrådig
igen.
Då fick hon se en uniform och skyndade fram till den unifor-
merade mannen, som hon tog för att vara en polis, men hvilken i
stället var en ung och nybakad löjtnant vid Svea garde.
— Gode herre, sade hon och fattade honom på sitt landtliga
sätt i armen.
Den nybakade officeren, hvilken var mycket rädd om sin löjtnants-
titel, vände sig barskt om och hade på sina läppar ett ganska mu-
stigt uttryck.
Men han förstummades, då han fick se den vackra flickan
— Hvad vill ni min flicka, sade han vänligt och log emot henne,
— Var god och säg mig, hur jag skall gå för att komma till
Akademien för de fria konsterna.
— Blott rätt fram, svarade han. — Ni känner lätt igen akade-
mien på det stora jernstaketet, som är framför bygnaden.
— Tack sä mycket!
— Förbaskadt vacker flicka! mumlade löjtnanten för sig sjtlf,
under det att han gick fram emot Gustaf Adolfs torg.
Anna å sin sida gick nedåt Rödbotorget, i förbifarten sändande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
