- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Förra delen /
298

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Ett brustet hjerta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

298
_ Nej, jag har aldrig varit här förr; jag kora i dag på mor-
gonen.____________________________________________ „ ... ... .
— Jaså; nå då är det ju bäst, att m passar pa har, dit m
hittar.
— Ja, det kanske är bäst.
_Kom hit klockan fyra och dröj utanför porten, så träffar ni
nog grefven.
— Tack så mycket.
— Är ni från hans hemort?
_ Ja, svarade Anna tvekande.
Bereiter gick hon åter ut på gatan, der hon åter började se sig
Hon gick tillbaka samma väg, hon kommit, fram till Gustaf
Adolfs torg, der hon blef varse en klocka.
Den visade på 12,45
— Klockan fyra skulle jag komma tillbaka till akademien, sade
hon för sig sjelf. Tre och en qvarts timme att vänta. — Hvad skall
jag ta mig till under denna tidl
Hon trodde, att hon skulle hitta ned till båten och gick derför
åt det hållet.
Hon lyckades och snart var hon ater ombord samt uppsökte
uppasserskan.
__ Är det redan uträttadt? frågade denna.
_ Jag får lof att komma tillbaka klockan fyra.
_ Nå, då ha vi god tid att språka och så kunna vi äta litet.
Anna fick sig litet mat och tiden föreföll henne att flyga bort,
så fort gick det till den tiden, då hon skulle gä tillbaka till akademien.
Denna gång hittade hon vägen sjelf.
Kommen på Gustaf Adolfs torg, såg hon åter på den stora
klockan. Den visade nu 3,45.
_ Nu kommer jag lagom, tänkte hon och skyndade pa sina steg.
Snart var hon åter nere vid akademien och denna gång drog
hon inte i klocksträngen, utan dröjde utanför staketet, som portvak-
taren vid hennes förra besök uppmannat henne att göra.
Länge hade hon inte gått der af och an, förrän ett par unge
män kommo ut från akademien.
Ingen af dem var emellertid grefveu.
Efter dem kommo ett par fruntimmer, hvilka tycktes ha mycket
att språka om sins emellan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/1/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free