- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Förra delen /
302

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Ett brustet hjerta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

302
— Visserligen inte.
— Då anhåller jag också att slippa höra några råd.
— Vi ha ingen magt öfver dig, det vet du allt för väl; men
som en god vän vill jag ge dig ett råd, äfven om du föraktar det.
— Du är odräglig.
— Gör du upp med flickan, så det blir klart er emellan, det är
mitt råd.
— Jag har ingenting ouppgjordt med henne,
i — Tänk efter ändå. — Var viss om, att hon inte kommer att
lemna dig, förrän allt blir klart er emellan.
— Klart? Klart? — Hvad tusan är det, som skall bli klart?
— Det vet du bästsjelf och dermed har jag ingenting att be-
ställa. Men akta dig, atthon inte en dag uppenbarar sig för fröken
Hortens Wennerholm och afslöjar dig.
— Afslöjar? Jag är väl ingen brottsling?
— Nej, du är en hederspojke, Strutsenfot. Men det hindrar ju
inte, att du kan ha dinasmå affärer med en och annan flicka från
landsbygden. — Det far en konstnär sa lätt. — En vacker flicka
står modell — man beundrar hennes vackra ögon — hennes byst —
hennes — — — ja med ett ord, man beundrar henne. Ja, ja, resten
känner du nog. ’
— Nej, det gör jag verkligen inte, åtminstone inte hvad angår den
der flickan, som nyss tilltalade mig.
— Jag har varnat dig.
— Lyd rådet, Emanuel.
— I ären några förbaskade tråkiga persedlar!
— Säg goda vänner.
— Adjö!
— Du blir stött?
— Jag tänker, att jag har rätt att bli det.
— Den sanna vänskapen blir ofta missförstådd.
— Adjö!
— Äta vi inte middag tillsammans?
— Nej, trefligare bordsällskap kan jag få.
— Kanske det.
— Gör klart med flickan.
När dessa sista ord voro sagda, hade grefve Strutsenfot redan
lemnat sina kamrater, hvilka voro verkligt upprigtiga vänner til!)
honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/1/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free