- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Förra delen /
318

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Ett brustet hjerta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Nå då så, då är ju saken klar. Gå nu till Gabrielson i
morgon eftermiddag. Du har ju kortet med adressen?
— Ja.
— Han kan inte behöfva dig så länge; men titta hvarje dag i
Dagens Nyheter; der står många platser, som äro lediga; och svara
på dem, som du tycker skulle passa dig.
— Jag skall lyda dig, Emanuel.
— Det var en snäll och förståndig flicka.
— Hvilka sorts platser vill du, att jag skall söka?
— Jag? — Jag har väl ingen bestämmelserätt derutinnan.
— Hvem har då bestämmanderätten?
— En lustig fråga!
— Skämta inte, Emanuel.
— Du råder väl öfver dig sjelf, tänker jag.
— Jag trodde, att du — — —
— Jag?
— Ja!
— Hvad kan jag ha att göra med, hvilken plats du ämnar söka
eller antaga?
— Jag trodde, att du inte ville, att din tillkommande hustru
skulle antaga hvilken plats som helst.
— Grefven studsade.
— Hvad i Guds namn säger du, flicka? utropade han.
Anna svarade intet. Men tårarne strömmade ur hennes ögon
och djupa, nästan konvuliska suckar arbetade sig upp ur hennes
bröst.
— Du yrar, Anna! tilläde han efter några ögonblick.
Annas suckar blefvo ännu djupare och tårflödet tilltog i allt
högre och högre grad.
— Min tillkommande hustru! fortfor grefven. — I sanning jag
förstår dig.
— O, min Gud! Hur olycklig jag är! snyftade Anna.
’— Nå, men hvad tar du dig också för tankar! utbrast grefven.
— Hvarför har du bedragit mig, Emanuel, klagade flickan.
— Bedragit dig! — Nej upphör nu med att spela komedi; jag
är alls mte hågad för några hjertslitande scener. Hvad är det för
idéer, som farit i dig mitt barn?
— Ve dig Emanuel, att du bryter ditt löfte!
— Jag tror, min själ, att du börjar med straffpredikningar; men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/1/0322.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free