Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Ett brustet hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snar£ kom hon upp till Ladugårdslands torg.
Der kände hon inte igen sig och hon förstod, att hon gått i mot-
satt riktning mot den, hon kommit.
Hon vände då om.
Det gjorde henne egentligen detsamma, i hvilken riktning hon
gick, ty hon var lika öfvergifven, hvart hon än vände sig. Men hon
tyckte att det var litet tryggare att komma till de platser, som hon
förut besökt.
Hon gick ater förbi numro aderton vid Nybrogatan och vidare
utför Nybrobacken till Nybrohamnen, hvarifrån hon såg de upplysta
fönstren i Berns salong mellan lötverket i Berzeliipark.
Hon gick in i parken, undrande, hvad det var för ett vackert
etablissement, som hon såg framför sig.
Näi hon kom fram till Berzelii staty, hörde hon enstaka toner
från Meissnerska orkestern, som spelade i salongen.
Hon kom dä att tänka på teatervallen i Kalmar och förstod, att
det var något dylikt förlustelseställe fastän i större skala.
Hon fick syn pä en af bänkarne i parken och satte sig på den-
samma samt torkade sina ögon.
Hvad skall det bli af mig! suckade hon.
Och så drömde hon sig hemåt till Småland.
Hon tänkte på sitt hem, på löfsalen, der hon om sommarne suttit
och arbetat och sjungit, på spiseln, invid hvilken hon och hennes mor
suttit om vinterdagarne vid sina arbeten, hon vid sin linnesöm och
mor vid sin spinnrock.
Hon tänkte vidare på sin far och sina bröder och i detsamma
dök minnet af hennes fars begrafning upp för henne.
Hon ryste och ater trängde tararne fram ur hennes ögon.
Ln stund satt hon grubblande med hufvudet sänkt i handen.
Sä lifvades hon åter af ett gladt minne.
Hon kom ihog midsommardansen vid Säfsjöström och hon mindes
Rosenkullen vid korsvägen; men dessa minnen passerade henne hastigt
och i stället såg hon en allvarlig ung bonde. Hon igenkände i honom
Karl Anderson på Karlshult.
— Ja, ja, sade hon för sig sjelf. Vid det här laget skulle jag
ha kunnat vara Karl Anderssons hustru. — Men jag var bortlofvad._
Emanuel! Emanuel! klagade den arma. Hvarför har du störtat mig
i detta elände. — O, min Gud, att verlden är så ond!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
