Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Ett brustet hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
med andra ord säga, att han egde en kryddbod. — Denna var be-
lägen vid jungfrugatan på Ladugårdslandet.
Herr Blomberg, hvilken troligtvis denna dag gjort goda affärer i
sin kryddbod hade på aftonen slagit sig lös och bjudit sin hustru,
sin giftasvuxna dotter, sin äldste son, som var gymnasist och sin
yngste son, som gick i tredje klassen af Ladugårdslands skola, till
Berns salong, der de suttit en afdelning.
Nu bröto de upp, ty som de ej hade någon jungfru, måste an-
tingen frun eller dottern vara hemma på qvällen och se till, att bod-
biträdena fingo sin qvällsvard och att deras sängar blefvo ordentligt
bäddade.
Det hade visserligen varit fråga om, att en af dem skulle gå
hem och sedan komma tillbaka till Berns salong; men efter något
ventilerande till och ifrån heslöt man sig för att följas åt hem alle-
sammans och i stället gå ut en söndagsafton.
Glada och upprymda komino de ur salongen och ut på Neck-
strömsgatan.
— Yi gå väl hem genom parken? sade pappa Blomberg.
— Javisst, svarade hans fru.
Och dermed var saken afgjord.
De gingo in i parken för att gå snedt öfver densamma och vidare
öfver Nybroplan, Fyrverkargatan, Ladugårdslandstorg, Storgatan
fram till Jungfrugatan och så denna framåt, tills man kom till det
välkända huset, der den stora Blombergska sockertoppsskylten sken
i sin oskuldshvita färg, antingen det var ljusan dag eller mörkt som
i en kolsäck.
— Tusan till karl den der Meissner att kunna spela, sade pappa
Blomberg, och drog upp sin stora blommiga snusnäsduk samt snöt
sig, att det dånade som en karteschsalva.
— Kära du, inte är det han som spelar; han står ju bara och
pekar med den der lilla pinnen, alldeles som en annan skolmästare,
invände frun.
— Han må peka bäst han vill, svarade kryddkrämaren, bra
låter det i alla fall.
Och han snöt sig ännu en gång — troligtvis för att bestå gratis-
musik i det fria.
— Hvad han ser bra ut, sade dottern.
— Han är gift, kära barn, skyndade sig fadern att säga.
— Pappa är då för rolig, utbrast flickan skrattande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
