- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Förra delen /
330

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Modellen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

330
— Det var tör mycket att komma ihåg. Då är det lättare att
minnas Hamngatan.
— Ja nog är det det.
— Går den gatan ned till Regeringsgatan?
— Ja alldeles här bredvid.
— Tack så mycket, då hittar jag i morgon.
— Skall inte fröken gå i dag?
- Nej.
— Fröken bor då vid den här gatan?
— Nej, men jag hittar hit.
— Jo, jo, en resande får nog gå krokvägar, innan han lär sig
hitta.
Nu kom det en kund in i kafféet, hvarför uppasserskan måste
sluta prata och i stället skynda ut till disken för att draga upp och
servera en Bjurholms öl, hvilken den inkoinne kunden begärde.
Anna läste återigen om annonsen.
— Måtte jag inte glömma adressen och namnet, tänkte hon be-
kymrad, samt fortsatte i sina tankar: Plats som kammarjungfru bör
vara något att stå efter här i Stockholm, tycker jag. — Kammar-
jungfru! Det är inte de allra gröfsta göromålen, som falla på hennes
lott. — Föröfrigt är jag inte rädd för att arbeta; och behöfver inte
den der hygglige herr Gabrielson mig länge som modell, så skall jag
skaffa mig någon annan tjenst och den här skall jag i alla fall
söka. — Jag måste reda mig sjelf; ty hemifrån kan jag inte vänta
någon hjelp och Emanuel — hon suckade djupt, då hon tänkte på
grefven — Emanuel har svikit mig. — Den grymme! — Hvarför
skulle jag tro på honom? — Mången sorg hade varit mig och de
mina besparad, om jag ej lyssnat till hans röst. — Men han bad,
han bedyrade — och nu i nödens stund sviker han. Hvad jag nu
väl kommer ihåg denna vers, som vi läste i folkhögskolan mer än
en gång — den är ur Frithiofs saga af Tegnér. Hvad jag mins
den väl nu:
Dag skall du prisa, Frithiof, sen bergad sol sig döljt,
Och öl, när det är drucket och råd, när det är följdt.
På mången sak förlitar sig ungersvennen,
Men striden pröfvar klingan och nöden vännen.
— Ja, ja, sa är det! Du svek mig Emanuel, du svek mig i
nöden — Jag skulle aldrig svikit dig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/1/0334.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free