- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Förra delen /
345

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Modellen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Och jag hade så säkert föresatt mig att betala dem tillbaka!
— Nej, hvad säger du!
— Ser du, jag lånade dem af en gammal snåljåpa till faster
och jag hade föresatt mig att betala igen dem punkjigt för att om
någon tid kunna få ett större lån af henne — på — på — hm! —
obestämd tid.
— Din spjufver.
— Nu störtar det der luftslottet.
— Det plägar så gå.
— Den fördömde hyresvärden.
— Jo, jo! De äro några bulldoggar de der husegarne.
— Det skall den lede veta.
— De förstå att pressa fram styfvrarne,
— De äro några blodsugare.
— Ett förbaskadt följe!
— Men egentligen är det då din modell, som är skulden till
alltihop. Hade inte flickan sjåpat sig och roat sig med att spela
blygsam — hvilket hon gjorde på ett särdeles naturligt sätt, det
måste jag medge — så hade inte det här förbaskade bråket upp-
stått. — Egentligen är det ditt fel, när jag tänker rätt på saken.
— Mitt? utropade grefven.
— Ja, hvad tusan skulle du narra mig att ta flickan till modell,
när du visste, hvilken sjåpagås hon var.
— Nej hör du Gabrielsson.
— Det borde egentligen vara din skyldighet att ge mig skade-
stånd — — —
— För tusan! Vi ha suttit och pratat alldeles för länge.
— Hvad är klockan?
— Får jag betala, fröken!
Uppasserskan kom fram och tog betalt, hvarefter grefven hastigt
lemnade lokalen.
— Det är märkvärdigt, sade Gabrielsson småleende, hvad pen-
ningfrågan stundom har för en förmåga att sätta snabba fötter under
en del personer. — Ha, ha, ha! — Der löper Strutsenfot gatan upp-
för, som om han vore besatt af den onde. Han ville inbilla mig,
att han har något särdeles vigtigt att uträtta. — Var lugn bror
Strutsenfot! Jag skall inte besvära dig — ännu. — När du väl fått
Hortens Wennerholm, blir det en annan sak; men då har du också
en fylld kassakista! — Då skola vi vara tillsammans. — Ha, ha,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/1/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free