Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. Ett nattligt äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
— Ja, jag tackar.
De gingo gatan framåt och uppför den lilla stentrappan, som
leder upp från Klara södra kyrkogatan genom en bvälfd portal till
kyrkogården.
Det föreföll Anna så dystert och underligt att så sent beträda
en kyrkogård. — Hon mindes, hur hon den der hemska natten efter
hennes fars begrafning varit ensam på kyrkogården der nere i Småland
och hur förtviflad hon då varit.
Emellertid fann hon det ej så hemskt här, som der.
Der var det alldeles tyst och öde, då det här deremot var ganska
mycket folk på kyrkogården, hvilken tycktes vara ansedd mera som
en promenadplats än som ett hvilorum för de döda. Dessutom brann
det gas här och der bland grafraonumenten.
— Så stora minnesvårdar, sade Anna.
— Ja, svarade hennes följeslagare. Det här är skalden Leopolds
graf, har ni hört talas om honom?
— Ja!
— Ser man på.
í|¡T ’ — Vi läste om honom i folkhögskolan.
— Jaså ni är en lärd liten fröken?
— Nej visst inte.
— När ni hört talas om Leopold, så känner ni väl också till
Anna Maria Lenngren, kan jag tro.
— Ja då: »Grefvinnans besök» af Anna Maria Lenngren stod i
■: . vår läsebok.
— Såå! — Hon har sin minnesvård der under träden.
— Fru Lenngren?
— Ja!
— Ah, så roligt att få se den.
— Den syns inte mycket nu i skumrasket, men ni kan gå hit
i morgon bittida vid dager.
— Det skall jag visst göra.
De hade nu kommit upp på sjelfva krönet af den lilla backe på
hvilken kyrkan står.
Då pekade Annas följeslagare åt höger sägande:
— Der ligger en annan skald, som ni nog känner till.
— Hvem då?
— Carl Michael Bellman.
— Åh!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
