Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. Ett nattligt äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’’4
I
iil!-
eller i en lumpbod, hvarest, mer än man anar, mycket af lifvets
härlighet hamnar och der säljes till lågt pris åt enskilda personer
eller levereras till pappersbruken, som äro lumphandlarnes förnämsta
och mest inkomstbringande kunder, samt skaffat mången man, som
gått med påse på ryggen och letat lump bland sopor och bråte ej
så obetydliga förmögenheter.
Antagligen hade denna mattstump blifvit köpt i en lumpbod
och då varit betydligt större, än den nu var; ty skärskådade man
densamma, syntes mycket väl, att den för hand blifvit klippt i sin
nuvarande fason, derom sqvallrade tydligt de många hacken på såväl
långsidan som kortsidorna.
Mattstumpen var mycket nött och den hade äfven ett stort hål,
hvarigenom golfvet lyste fram.
I detta hål råkade notarien unden brottningskampen att träda
in sin ena fot.
Detta hade en alldeles oväntad och våldsam verkan.
Han snafvade men föll dock icke, till följd af att han höll så
stadigt om Anna, hvilken nu alldeles ofrivilligt blef hans stöd.
Emellertid fick han inte foten ur hålet på mattan och medan
han sparkade för att lyckas deri, lyckades Anna att göra sig fri från
honom.
Då kom krachen.
Han föll framstupa på golfvet och drog mattan med sig ett
stycke, hvilket hade till följd, att bordet for omkull och med ett
väldigt slammer störtade brickan, glasen, buteljerna och assietten i
golfvet.
Det yrde glasbitar om den druckne.
Anna skrek till af förskräckelse, men hon blef dock inte döfvad
af rädsla utan behöll eftertanken och hade klart för sig, att hon nu
borde fly, hvarför hon skyndade mot dörren i samma ögonblick, som
flera röster hördes utanför i förstugan och man sprang i trappan.
— Hvad är det för ett helsikes lif derinne? röt en karlstämma.
— De slå visst ihjäl hvarandra, skrek en qvinnoröst, hvilken
Anna tydligt igenkände tillhörde uppasserskan, som öppnat för henne
och den så kallade notarien samt serverat dem, hvad han reqvirerat.
Anna öppnade dörren; men hon hindrades från att gå ut.
— In med er otäcka stycke, rasade uppasserskan och knuffade
362
henne omildt tillbaka in i rummet.
— Försök inte att smita! skränade med en skroflig bränvinsbas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
