Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV. Jaordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384
— Förändradt? Hvad menar ni? frågade fröken Hortens.
— Åh ! Sist jag såg er, foytfor grefven på ett ytterst artigt
och äfven anslående sätt, var ni ännu den skälmska, den lilla trotsiga
och bortskämda flickan, än glad som fogeln, sprittande och yr, men
stundom äfven tankfullt drömmande och sluten inom er sjelf — och
nu––––––
— Nu?
— Nu strålar ni med ens emot mig lik en skön och svällande
drufva, vid hvilkens åsyn blott man blir berusad.
_ Ni borde blifvit poet, grefve Strutsenfot. — Föröfrigt ligga
skaldekonst och målarekonst så nära hvarandra, att de stundom
förenas — kanske de äro det hos er, sade fröken Hortens och låtsades
försöka skämta.
I själ och hjerta skämtade hon äfven. Men det var ett djefvulskt
skämt. Hon ville spela den trånande och hon gjorde det på ett sätt,
att grefven blef helt och hållet förd bakom ljuset.
— Blott fjorton dar har vållat detta under, sade grefven all-
varligt och nästan darrande af sinnesrörelse, då han tänkte på, att
det troligen var till följd af hans frieri, som hans hjertas dam blifvit
så allvarsam.
i— Hvilket under? frågade hon.
— Jo, sade grefven förklarande, det är inte längre barnet —
det är qvinnan som i sin fägrings ljufva morgongryning bländar mitt
öga.
— Herr grefve.
— Undra derför inte på, att jag så hänrykt stannat vid er sida,
fröken Hortens.
— Nej, nej, gref–––-Eman––––––- nej — — —
— Förundra er inte öfver, att mitt hjerta klappar varmare–––
— Ni gör mig brydd, om ni fortsätter att tala på detta sätt,
sade fröken Hortens, under det obarmhertigaste koketteri, hvilket var
ämnadt att tillintetgöra det lilla spår af förnuft, som grefven ännu
hade qvar.
— Ni blir brydd, fröken Hortens, inföll grefven under ett che-
valeriskt galanten. Ni blir brydd!—Åh! Rosen, som, sjelf rodnande,
färgas mera röd af morgonsolen, blir deraf ännu mera skön och be^
dårande.
— Jag förbjuder er––––––
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
