Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV. Jaordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
389
Fru Wennerholm, hvilken af grefvens strålande anlete förmodade,
att han var fångad, steg upp och gick emot sin dotter, som då drog
sin arm från grefvens och omfamnade sin mor sägande.
— Följ mig in i toaletten, mamma lilla.
— Gerna, mitt barn, svarade fru Wennerholm.
— Väntar ni mig här? frågade fröken Hortens grefven.
— Skall ha den äran, svarade han artigt.
De båda damerna försvunno och grefven kom i samspråk med
ett par personer, till dess att fru Wennerholm med dotter återkommo,
dä han artigt gick emot dem.
Förstulet fattade då fru Wennerholm hans ena hand, hvilken
hon tryckte sägande så tyst, att endast han kunde höra det:
— Min son!
Blodet rusade till grefvens hjerta och han trodde, att han skulle
qväfvas af förtjusning.
Denna svindel gick dock öfver lika hastigt, som den kommit.
I detsamma hördes spridda toner från danssalen af en polka.
Grefven och hans fästmö stormade ut, i en af dörrarne nära
på stötande kull den allvarlige professor Klingenberg och svängde
ögonblicket derefter kring efter polkans takt pä danssalens bonade
golf.
Både kavaljer och dam kände sig särdeles belåtna, ehuru på
alldeles olika sätt och inne i salongen satt fru Wennerholm hemligt
triumferande öfver, att hennes dotter skulle bli grefvinna — huruvida
hon skulle bli lycklig eller ej, bekymrade den lättfärdiga modern inte
alls, hufvudsaken var, att fröken Hortens skulle bli grefvinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
