Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Fällan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396
— Det är ett lyckligt hem, mitt barn.
— Mamma talar, som om mamma såge taflan framför sig.’
— Jag har sett den i så många olika variationer, att jag har
motivet klart för mig. — Den andra sortens lyckliga hem framställa
målarne sålunda:
— Ett par personer af medelklassen, man och hustru, omgifna
af en barnskara hålla på att tända en julgran, hvilken å målningen
är så liten tilltagen, att den står på ett bord.
— Hvad mamma är rolig.
— Så finns det ännu ett motiv: Två gamla makar sitta vid
ett bord. Framför gumman ligger en stor bibel, ur hvilken hon läser
för gubben, hvilken andäktigt knäpper sina händer.
— Men allt det der är ju mycket vackert,
— Men mycket tråkigt på samma gång. —
— Kanske de der motiven äro tagna ur verkligen.
— Väl möjligt; men kom aldrig och inbilla mig, att de hem,
som se ut, så som jag nu beskrifvit dem för dig, äro lyckliga. —
Att vara lycklig, det är detsamma som att ha mycket pengar, att
kunna klä sig i hvilka toaletter man vill, att lysa, blända, förtjusa,
berusa och främst af allt — att intrigera. — Det är ljuft, mitt
barn, att ha trådarne af invecklade intriger i sina häqder,
att, utan att menniskor förstå det, styra dem efter sitt behag lik-
som om de vore marionetter eller sprattelgubbar. — För mig är vår
umgängeskrets ett stort kasperskåp. Jag drar på den ena tråden —
och straxt sprattlar den figur, jag åsyftar; jag drar på en annan tråd
och en annan figur sättes i rörelse; men ingen anar, att det är jag,
som styr dem.
Fru Wennerholm talade med en värme, som väl skulle anstått
en långt bättre sak än denna. Men hon var af en sä ond och in-
trigant natur, att ränker — voro så att säga delar af henne sjelf.
Mor och dotters samtal utspann sig nu ännu mera i det ämne,
som mest af allt tycktes intressera fru Wennerholm och sanningen
att säga var hennes dotter lika intrigant af naturen, fastän hon inte
ännu var så durkdrifven som modern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
