Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Fällan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398
Det är sa dystert att se Anna i den der svarta klädningen.
Har Anna någon annan?
— Ja, men denna är min bästa.
— Att klä sig svart — —
— Min tär är nyligen död, sade Anna sorgset.
— Anna får sörja sin far i sin ensamhet; men jag vill se glada
färger liksom jag älskar leende och glada ansigten. Redan i dag
skall jag beordra en sömmerska att förfärdiga Anna en ny dräkt.
Vi skola taga en färg, som harmonierar med tapeterna och möbel-
tyget härinne.
Anna neg och såg något förvånad på fröken Hortens.
— När det kommer besökande till mig, är det Annas skyldighet
att anmäla dem hos mig, innan de föras in ; och att säga, att jag är
borta, om jag ej vill ta emot dem. Anna skall derför taga reda pä
deras namn eller också mottaga deras visitkort, med hvilka Anna
skall gå in till mig och visa mig på en liten silfverbricka, som är
afsedd enkom för detta ändamål och som har sin plats i en liten
hylla alldeles utanför boudoiredörren. — Förstår Anna mig?
— Ja, nådig fröken.
— Nå det var bra. /
Sedan fröken Hortens instruerat Anna i allt det, som hon för
tillfället kunde komma i håg förklarade hon, att Anna genast skulle
börja sitt arbete. — Hon skulle hjelpa fröken med toaletten.
Vi äro allt för blygsamma för att vilja kasta profana blickar in
i toalettrummet; måhända blifva vi framdeles nödsakade att bryta mot
denna delikatess. — Må det emellertid nu vara nog med att säga,
att Anna blef på det högsta förundrad öfver, hvad hon nu fick se
och hon nästan bedöfvades af odörerna från den massa pomador,
sminker och parfymer, som fröken Hortens använde.
Den stackars fiickan blef allt mer och mer röd och hetsig ju
längre tiden skred framåt och när fröken Hortens slutat sin vidlyftiga
toalett var Anna röd som en pion och kallsvettades.
Hon ville sä gema vara glad; men det var något, som lade
kapson på hennes glädje och hon kände sig så ovanligt tung i kroppen.
Fröken Hortens gaf inte akt på henne utan kommenderade henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
