- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Förra delen /
412

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Fällan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

412
Ett par aftnar efter detta samtal ringde det på fru Wennerholms
dörr.
Det var Klingenberg, som kom.
— Nu är han här, mamma, sade fröken Wennerholm till sin mor.
— Jag hör det.
— 1 dag kommer han i tid.
— Du menar, att i qväll–––- —?
— Ack ja, låt det ske i qväll.
— Jag skall bjuda till.
Nu öppnade betjenten dörren och anmälde Klingenberg, hvilken
i detsamma kiel in,
— Oändligt välkommen min värderade vän! sade fru Wenner-
holm och gick emot honom, en ära, som sällan vederfors någon af
hennes gäster; ty vanligen mottog hon dem sittande.
— ödmjuka tjenare, hennes nåd, svarade Klingenberg och fattade
hennes framräckta hand, hvilken han förde till sina läppar, under
det att han bugade sig djupt.
— God afton herr Klingenberg, sade i sin tur fröken Hortens
och lät ett förföriskt leende leka öfver sina sminkade läppar.
Klingenberg bugade sig lika djupt för henne men kysste icke
hennes händer.
— Vi sutto just och talade om er, herr Klingenberg, sade fru
Wennerholm. 1 1 _
• — Åh, hvilken ära för mig.
— Ja, utropade fröken Hortens behagsjukt, mamma och jag på-
minde oss med glädje alla de ljufva stunder, ni skänkt oss med ert
underhållande sällskap och er utmärkta musik.
— Jag ber, jag ber, stammade Klingenberg alldeles yr i hufvudet
af all denna hjertlighet.
— Ni sprider sol, dit ni kommer, försäkrade fru Wennerholm.
— Åh! — Åh!
— Det är den sanna konstnärens ljufva lott, sade fröken Hortens
läspande.
— Och den hjertegoda menniskans, ifyllde fru Wennerholm.
— Jag dignar under all denna artighet, mina damer, sade
Klingenberg oupphörligen bugande sig.
— Ni får aldrig öfverge oss.
— Jag skattar mig lycklig öfver att bli så väl mottagen.
— Ni är dock så bortskämd!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/1/0416.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free