Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Fällan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414
Han glömde bort sig och slog in på helt andra ackord samt
blef sittande drömmande vid flygeln, under det att hans fingrar fram-
lockade ur det goda instrumentet de fulltonigaste ackord och de
härligaste motiv.
Under tiden sade fröken Wennerholm till sin mor.
— Nu sitter han der.
— Den drömmarn, svarade modern.
— Ar han inte mogen än, mamma?
— Jo, jag tror det.
— Låt det ske i qväll.
— Som du vill.
— Snart är Emanuel här.
— Vi måste då rusta oss.
— Men hur få honom från flygel? Nu drömmer han och vet
ingenting af verlden.
— Väck honom.
— Hur skall jag bära mig åt. Slår jag ned något, så skall
han inte höra det.
— Lägg din hand på hans axel och tacka honom för kom-
positionen. — Jag skall banna dig. Spring då in i boudoiren.
— Tror du, han skall följa efter, mamma.
— Det skall bli min sak ait styra om.
— Du är förtjusande, mamma.
— Lilla toka!
Klingenberg satt emellertid fortfarande drömmande vid flygeln
och hade nu kommit in på ett tema späckadt med fogelqvitter.
Plötsligen lades en liten hand på hans axel.
Han spratt till och såg upp samt blickade rätt in i den för-
föriskt leende fröken Wennerholms vackra ögon.
Han tog händerna från tagenterna och det syntes, att det spred
sig igenom hans gestalt liksom en elektrisk ström tillföljd af vid-
rörandet af den lilla handen.
— Tack! sade fröken Hortens.
— Ack! sade tonsättaren.
— Tack för den vackra kompositionen.
— Ack! suckade kompositören åter.
— Den var så vacker!
— Ni tyckte det?
— Den andades kärlek!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
