Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Fällan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422
i han skulle märkt, om hon skrattat eller gråtit; ty hela hennes uppen-
barelse sken af en förklarad glans för hans ögon och han kände
sig liksom ligga på sina knän i tillbedjan inför en öfverjordisk varelse.
Nu skulle Emanuel komma, tänkte fröken Hortens för sig sjelf
och ville i sitt hufvud uppgöra en plan, hur hon skulle kunna bibe-
hålla komponisten i hans knäböjande ställning, tills grefven, hvilken
inom kort borde komma, skulle titta i dörren.
Hon behöfde inte befara att misslyckas, ty i detsamma hörde
hon, att grefven kom in i det utanför boudoiren belägna rummet.
Aldrig hade han väl kommit lägligare.
En minut till och han skulle öppna dörren till boudoiren samt
göra tecknet till, att hon skulle börja sin stora scen.
Grefven och Klingenberg voro hennes sannskyldiga marionetter.
Den stackars komponisten bedyrade vid hennes fotter sin kärlek,
men hon hörde inte på honom utan lyssnade i stället ut till det när-
gränsande rummet för att med hörseln uppfatta gretvens alla rörelser.
Nu tog han i dörrlåset1
En sekund till och den stora scenen skulle börja! —
Dörren öppnades och grefven såg in i boudoiren,
Han drog sig tillbaka och stannade med dörren halföppen.
Fröken Hortens låtsade ej märka honom.
— Men stig dä upp herr Klingenberg, sade hon.
Nej, utropade kompositören, som inte hade någon aning om,
att han hade ett vittne till sitt frieri, dertill var han allt för distrait. —
Nej, utropade han. Här på mina knän vill jag ligga för edra fotter
för att mottaga lifvet eller döden af er hand.
— Stig upp herr Klingenberg.
— Jag älskar er!
— Ah! —–––-— Stig upp! — — —
— Jag vill bära er på tonernas vågor, på — —- — på — —
Det var hans mening att säga en poetiskt smyckad artighet,
men han trasslade in sig och det blef intet af alla de granna fraser,
som han ämnat kasta fram likt ett bländande fyrverkeri. Hade han
suttit vid pianot, så skulle han med lätthet kunnat måla sina känslor
på ett i hög grad anslående sätt; — men att tala var inte hans sak.
Någon kan öfverraska oss, förmanade fröken Hortens, hvilken
hade ett öga åt dörren, der grefven stod och mycket väl märkte hon, att
han skiftade färg af vrede och öfyerraskning.
Jag trotsar hela verlden! utropade Klingenberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
