Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Förbindelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430
Se! utbrast då fru Wennerholm under det klingande skratt
om hvilket härofvan är taladt. Se! Hvilka färger framkallade på
edra kinder mte denna lilla enkla fråga, mina barn !— I sanning, det
ar mte svart att få vackrare modeller, när man har ett par bleka
och tranande älskande unga menniskor framför sig. — Ett ord! —
Och ungdomsglöden stiger upp till deras kinder, hvilka blifva rosen-
roda, eller «röda _ hvita», som det inre af Linneans kalk. Och
ofver dessa kinder blixtra ögonen i ungdomlig, lycklig hänryckning. —
Ja, jag sager som det står i visan om ungdomen i Abts vackra sång
som han sa betecknande kallat: »O ungdom, hur fager du är:»
Hvad lifvet bjuder, emot du tar
Och njuter hvarendaste stund
Och stolthet bildar med mildhet par,
Med styrkan gör kärlek förbund.
O, du ungdomstid, o du leende tid
Dig verlden blott njutningar bär.
Din sång den klingar än stark än blid
Och fritt du skådar en verld så blid,
O, ungdom, hur fager du är! —
— Lilla mamma börjar sannerligen bli poetisk på qvällsqvisten,
utropade fröken Hortens skrattande.
— Ja mitt barn, man kan verkligen bli poetiskt stämd för mindre
och nu törstar jag såväl skaldens ord i sista versen af haps sång.’
Jag törstar, att ungdomen kan finnas i hjertat, fastän kinderna äro
skrumpna. — Jag känner mig sjelf ung då jag ser er, trots det att min
ungdom ligger langt bakom mig. Derför förstår jag nu så väl dessa
i Abts sang om ungdomen:
Men en gång flyktad, du aldrig mer
I bröstet sen bäddar din glöd.
Fran kinden svunnen den purpur är
Och stämmans silfverklang död. _
- Dock i minnet likväl, ljufva, leende tid
Din bild sig så skimrande ter
I rosenfägring så skär, så blid
Och hjertat känner så sällsam frid.
O, ungdom, hur fager du är!
På ett affekteradt sätt förde hon sin spetsnäsduk till sina ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
