Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Förbindelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
432
— Alldeles misstag. Ungdomen ligger i sinnet, bor i bjertat och
lefver der sitt solskenslif oberoende på, om menniskan är gammal
eller inte. — Men jagas ungdomen ur hjertat, då gör ålderdomen
sitt inträde dit och kan aldrig jagas derifrån.
— Nå jag får väl tro, att jag ännu har ungdomen i hjertat,
då, utropade fru Wennerholm och tog en klase vindrufvor, som
låg på en fruktskål, hvilken blifvit framställd på bordet tillika med
en vinkaraffin och glas.
— Det kan svärmor med största tillförsigt göra,
— Var så god och tag litet vin, Emanuel.
— Tack, goda svärmor.
De drucko af vinet och åto af frukten. Grefven skalade ett
päron åt sin fästmö och styckade det samt fattade bit för bit deraf
på spetsen af den förgylda fruktknifsk’ingen samt matade fröken
Hortens, hvilken dervid gapade som en svalunge i en myggsvärm
samt försökte med detsamma se så söt ut som möjligt.
— Ja, mina barn, sade slutligen fru Wennerholm efter en kort
suck, jag tycker, som sagdt, att det är bra synd om er att gå så
här och älska hvarandra i smyg; och viljen I derför tillkännagifva er
förlofningi så skall jag inte lägga några hinder i vägen derför.
— Jag vågar knappast tro på verkligheten af min lycka, sade grefven.
— Lycklig är jag som mor, då jag får anförtro min enda, högt
älskade dotter åt en så ädel man, som jag funnit dig vara, min gode
Emanuel.
— Måtte jag kunna motsvara svärmors förhoppningar och för-
troende samt göra min dyrkade Hortens så lycklig, som jag önskar och
som hon förtjenar.
— Vi skola bli så lyckliga, så lyckliga! utropade fröken Hortens
och kramade sin högvälborne fästman, hvilken just nyss slutat att
mata henne med päronbitar och lagt den eleganta fruktknifven -från
sig på det lilla fät af äkta sevresporslin, på h.vilket han förut lagt
skalen och kärnhuset.
Han svarade medelst en kramning — detta tysta språk, som
älskande så lätt lära sig — ja kunskapen i det språket måtte följa
med sjelfva kärleken, ty hvilken fästman eller fästmö kan det inte,
redan då jaordet gifves? —
Fru Wennerholm tycktes njuta, af att se på sin dotter och hennes
blifvande man, — ja hon njöt äfven i verkligheten. Må man dock
icke tro, att det var någon innerlighet, som hade inkräktat hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
