Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Förlofningsdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
459
— Var det samma afton, som var bestämd till din förlofning
med fröken Wennerholm ?
— Javisst !
— De der damerna tyckas då förstå sig på att taga saken ganska
lätt.
— Lita på det, min bror.
De gingo nu vidare.
Allt fler och fler åkdon stannade vid porten till Wennerholmska
huset och allt fler gäster skyndade uppför trappan till den eleganta
och nu rikligt upplysta våningen.
Det frasade af siden, böljade af tyll, blänkte af uniformer och
juveler och fru Wennerholm samt hennes dotter togo på det för-
bindligaste emot sina gäster.
Inom kort var samlingen fulltalig.
Det bjöds te och småbröd åt samtliga gästerna, i den mån de
kommo och sedan de helsat värdinnan.
Straxt derefter flyttades in på olika platser frukter och kon-
fektyrer, maudelmjölk och Carolina ät damerna, punsch och toddyvirke
åt herrarne, af hvilka en del samlade sig kring spelbord för att spela
whist eller vira.
Stämningen blef animerad på alla håll och ungdomen tittade på
sned ut till danssalen, der allt syntes vara redo till en svängom.
Hofbalmusikdirektören Ekdahl var på sin plats vid pi^ninot, vid
hvilket han applicerat sin lilla trumma.
Emellertid hade värdinnans sedvanliga fråga, om det skulle roa
ungdomen »att ta sig en liten svängom» ännu inte blifvit framsagd
och innan den repliken fallit, kunde inte enligt den goda tonen någon
dans komma ifråga.
De unga tyckte, att det dröjde bra länge, innan dansen kunde
börjas och de undrade mycket derpå.
— Kan någon säga, hvarför vi inte få börja dansa, hviskade
en liten fröken till en annan!*
— Kanske värdinnan alldeles glömt bort–––—
’ — Nej kära du — och i alla fall blir hon ju oupphörligt på-
mind, när hon ser Ekdahl.
— Jag förstår det inte.
— Hon ser så högtidlig ut, ja så ovanligt högtidlig ut i qväll,,
tycker du inte det?
— Jo, jag har just lagt märke dertill.
y
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
