Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX. Dagen efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478
Nej hufvudvärken var af helt annan beskaffenhet, som vi här-
nedan skola med ett par ord förklara.
— Greta! ropade han snäsigt.
— Ja, nådig grefve! svarade städerskan.
— Har Broms öppnat än?
(Broms hette egaren af en stor diversehandel vid Nybrogatan).
— Det tror jag det, herr grefve; handlingsman har allt för-
tjenat många kronor redan på morgonqvisteu.
— Det är bra! Spring ned till honom och köp en half Göte-
borgsporter. Se här äro pengar.
— Det skall gå som ett nafs det, herr grefve.
— Raska på då!
Städerskan tog fram ur garderoben en tombutelj och skyndade
ut för att fullgöra det henne ålagda uppdraget.
Under det att hon var borta, föll grefven i en lätt slummer,
hvilken emellertid var i hög grad välgörande; ty när städerskan kom
tillbaka, hade hufvudvärken mycket gifvit med «ig.
Städerskan slog upp porterbuteljen och serverade sin herre, hvilken
i djupa klunkar drack den bruna vätskan, som tycktes lifva hans
krafter. Hans ögon fingo större glans och hans rörelser blefvo
ledigare.
— Skall jag tända i kakelugnen? frågade städerskan.
— Gör det och kom igen om en stund, så skall jag vara färdig,
svarade grefven.
Snart sprakade en munter brasa i kakelugnen; städerskan gick
och grefven beredde sig att göra sin toalett.
Den nya guldringen blänkte på hans venstra hand; men detta
trohetstecken, hvilket plägar vara nyförlofvades stolthet och glädje,
förlänade honom ingen fröjd. — Ja, sanningen att säga var han
mera förargad öfver ringen än glad åt densamma.
Liltet emellan gick han fram till bordet och bläddrade i skizz-
boken samt stannade vid ett eller annat uppslag, å hvilket Annas
bild syntes.
Och han suckade.
Fröken Wennerholms kabinetsfotografi hängde infattad i en bred
ram å ena väggen af rummet; men sällan såg han dit; och när hans
blickar någon gång stannade vid porträttet, underkastade han det en
kritik, hvilken ingalunda var fördelaktig.
Svårt skulle det i denna morgonstund ej hafva varit att förmå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
