Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX. Dagen efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Min nådiga tante är redan rekreerad efter gårdagens mång-
faldiga bestyr som värdinna.
— Ja, bäste Emanuel, glädjen öfver att se eder båda, mina barn,
lyckljga har beröfvat mig sömnen på morgonen och förjagat all trötthet
från min kropp.
— Min lilla mamma! Hon håller så mycket af oss och nu har
hon två barn i stället för ett, utropade fröken Hortens affekteradt.
— Ack, mina barn, om I kunden ana, hur ljuf moderskänslan
är, svarade fru Wennerholm under en djup suck, hvilken helt och
hållet tydde på glädje och tillfredställelse.
Grefven bockade sig artigt, men-fröken Hortens slog sina armar -
kring sin mors hals försiktigt aktande spetsburren och banden, som |.
prydde den äldre damens klädningslif.
Och så följde en konversation späckad med utrop, omfamningar,
kyssar och kärlekseder.
Men liksom allt här i lifvet tog äfven denna konversationen slut
i sinom tid. De agerande personerna blefvo trötta på detta superla-
tiva samtal, om det tillåtes oss att kalla det med det namnet.
Orden kommo allt trögare och trögare och slutligen uppstod en
fullkomlig tystnad, hvilken emellertid snart bröts af fru Wennerholm,
som sade:
— Nå käre Emanuel, du är alldeles okunnig om, hvad som händt
här i huset.
— Hvad kan det vara.
— Ja, det är för lustigt, utropade fröken Hortens och slog ihop
sina händer samt skrattade.
— Sorglustigt skulle jag vilja kalla det, sade fru. Wennerholm.
— Väl ingenting farligt? frågade grefven.
— Nej bevars.
— Jag brinner af nyfikenhet.
— Ha, ha, ha, kan du tänka dig, att Hortens blifvit utan kam-
marjungfru igen, yttrade fru Wennerholm»
Grefven kände något underligt i sitt bröst vid dessa ord. I)et
var således fråga om Anna, som han åter alldeles glömt.
— Ja är det inte lustigt! utropade fröken Hortens.
— Jag anade, att så skulle gå, förklarade fru Wennerholm.
Men Hortens skulle gudbevars vara så god mot det der sjåpet, som
kostat ganska mycket i läkarvård och medecin, utom det att både
jag och Hortens lidit mycket obehag genom att vi nödgats ha haft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
