Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX. Dagen efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lililí
sin ena hand efter en öppnad biljett, som låg på ett litet prydnads-
bord vid hennes sida.
— Den ihpertinenta varelsen har vågat skrifva på Hortenses
eget papper och lagt in meddelandet i ett af rosenkuverten från
Dresden förklarade fru Wennerholm.
— Läs sjelf, sade fröken Hortens, hvilken räckte sin fästman
biljetten, som han fattade och vecklade upp samt läste.
Biljetten hade följande utanskrift:
»Fröken Hortens Wennerholm.
Tillhanda.»
Det var verkligen ett dyrbart rosenkuvert, som var begagnadt
och sjelfva biljetten var starkt parfymerad och af skär färg. Grefven
kände mycket väl igen detta sorts papper, på hvilket hans fästmö
plägade skrifva till honom sedan någon tid tillbaka.
Biljetten innehöll följande ord:
»Nådig fröken!
Gud välsigne eder för all eder godhet mot mig. Gud skydde
eder och eder fästman samt gifve eder lycka. Fråga aldrig efter eder
djupt tacksamma Anna.»
— Nå, hvad sägs? sporde fru Wennerholm, sedan grefven läst.
brefvet.
— Det var mycket eget.
— Mer än så, utbrast den stränga frun, det är oanständigt.
— Hvad, som förvånar mig är, att hon inte ger en antydan
om skälet för sitt försvinnande, sade fröken Ilortens.
— Ja det var särdeles underligt.
—- Jag hade så mycket fäst mig vid henne, ty dels var hon så
vacker och dels hade hon ett så mildt och behagligt väsen.
— Otack är verldens lön, predikade fru Wennerholm.
— Och om jag kunde begripa, hvar jag sett henne, innan hon
kom hit och sökte platsen, fortfor fröken Hortens.
— Detsamma säger jag, förklarade fru Wennerholm.
— Jag är alldeles öfvetygad om, att jag sett henne helt nyligen
sade fröken Hortens med bestämdhet.
— Jag också, replikerade hennes mor.
Grefven kände sig som i skärselden. Han stred en häftig strid
med sig sjelf, om han skulle upplysa damerna om, att han väl visste,
hvar de sett Anna. Han behöfde ju inte göra det, ty Anna var ju
borta och hon skulle helt visst inte vidare visa sig i det Wenner-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
