Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX. Mitt diamanthalsband är borta!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Kära mamma, sade fröken Hortens, hvilken upptäckt vi
gjorde i gâr 1
— I’ går?
— Ja, mins du inte?
— Nej, du får påminna mig.
_ Att Anna, som var här, var samma flicka, som Emanuel
tecknat af på flera ställen i sin skizzbok.
— Ja, det var ju rätt pikant.
— Pikant?
— Ja, hvad annat?
— Åh, jag blef så ond.
— Bry dig inte om att vara svartsjuk, min flicka.
— Kanske jag inte har skäl dertill; men något mystiskt syns
mig i sanning saken vara.
— Griller!
_ Men snälla mamma, hvarför skulle flickan så der rymma ui
sin plats, så snart hon fick se Emanuel?
— H on hade väl sina skäl.
— Men hvilka?
— Det vet hon bäst sjelf.
— Jjigger det inte något hemlighetsfullt i detta?
— Dertill vill jag inte neka.
— Är det inte troligt, att hon stått i något intimare förhållande
till Emanuel?
— Jo, mitt barn.
— Och du fordrar ändock, att jag skall vara lugn?
— Det gör jag.
— Du är rysligt kall, moder.
— Det är min lycka — och din.
— Åh jag skulle vilja —–––-
— Du höll på att förstöra alltsammans igår genom din häftighet.
_ Hur kan du begära, att jag skall kunna vara lugn, då jag
tror mig komma på spåren en kärlekshandel, som mm fästman haft
— och kanske ännu har?
— Jag fordrar, att du skall vara det, min dotter.
— Jag förstår dig inte.
_ Min dotter bör vara förtänksam och inte förhasta sig.
— Men — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
