Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI. Klara Blanks strykinrättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
518
— Det här är allt ett brudlinne, må du tro sade en annan till
sin närmaste granne.
— Jestanes då, den som fick begagna det ändå.
— Ack ja!
— Giftas är allt en rar sak.
— Lita på det! Annars gifte väl inte så många sig — —
Mellan hvar och hvarannan replik af samtalen fräste det af jernen.
Anna talade inte alls annat än det, som hon var nödsakad att
fråga om och ingen brydde sig mycket om henne heller. Hon var
ju alldeles nykommen och ingen kände henne ännu.
Emellertid blef det omsider middagstid för det första laget och
fru Blank ordnade det så, att Anna skulle höra till detta lag.
Hon åt sin enkla middag på en matservering, till hvilken hon
följde med ett par af sina kamrater, hvilka nu med henne stiftade
närmare bekantskap.
Hvad hon var glad den lilla »Rosen» från Smålåns bygder, som
blifvit omplanterad i hufvudstadens för henne så främmande jordmån. —
Nu skulle hennes Olyckor upphöra, menade hon. Nu hade hon en
plats, hvilken ingen skulle kunna ta ifrån henne, så länge hon skötte
sig. — Och sköta sig, det skulle hon göra, det var hon då ense med
sig sjelf om. —
När första laget hade ätit middag och kom tillbaka till stryk-
inrättningen, hade det blifvit lemnadt en ny tvätt af ganska stora
dimensioner.
— Mera tvätt, sade en af strykerskorna.
•— -Tojo, det syns, att det är jul snart, inföll en annan.
I detsamma kom fru Blank ut i strykrummet, sägande:
— Låt den der tvätten stå, tills vidare bud kommer. Den får
inte ens räknas förr, är det tillsagdt.
— Hvem är den från, frun? frågade en af strykerskorna.
— Från fru Wennerholm.
— Oj, oj, oj då! Då blir det många vinfläckar, som skola tagas
ur dukarne för tvätterskorna och vi få allt göra med att gofferera
alla remsor på kamkoftor, linnen och kalsonger. Jag känner till den
der strykningen, jag.
Och det blef ett lifligt utbyte af tankar om fru Wennerholm
och hennes tvätt.
Flickorna skrattade, medan de pratade, men Anna kände sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
