Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI. Klara Blanks strykinrättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
520
— Då måtte det halsbandet ha högt värde.
— Ja, det är säkert det.
— O, min Gud!’ Den som hittade det ändå!
— Se så, sade fru Blank. Nu få vi inte prata längre. Till
arbetat ni flickor, som ätit och gå och ät ni andra. — Se der kommer
det redan bud från fru Wennerholm!
Flickorna skyndade till sina platser och de, som skulle bort och
äta middag, rusade ut i farstun mötande fru Wennerholms kammar-
jungfru, hvilken gick in till fru Blank.
— God dag lilla fröken, helsade fru Blank.
— God dag frun, svarade hon.
— Kommer lilla fröken för att tala om tvätten?
— Ja, — jag––––––
— Stig in, stig in i inre rummet lilla fröken.
Fru Wennerholms kammarjungfru hade emellertid blifvit stående
förvånad midt på golfvet ett ögonblick. Hon hade fått se Anna,
hvilken kände, att hon blef blodröd i ansigtet, samt nickade under
det hon förde sitt strykjern.
Kammarjungfrun besvarade inte helsningen utan gick, sedan hon
hemtat sig från sin förvåning öfver att ha fått se Anna på stryk-
inrättningen, in i räknerummet, der fru Blank väntade henne.
— Skall jag låta bära in korgarne, lilla fröken, frågade fru
Blank.
— Nej, nej, svarade den fina kammarjungfrun, hvilken i hast
synts blifvit mycket nervös. Nej lilla frun, jag skuttade hit endast
för att säga, att, att något tal om tvätten inte kan bli förrän i
morgon — i morgon förstår fru Blank.
— Ja lilla fröken; men inte behöfde fröken göra sig besvär att
komma hit särskildt för att säga det. Det var då alldeles för artigt.
— Nej för all del. — Jag har så brådt. — Finns det någon —
tjuf––––––
— Hvad i Herrans namn säger fröken? Tjuf? Här i mitt
ärliga hus?
— Nej, nej, fru Blank hörde alldeles miste — ha, ha, ha jag
kan inte annat än skratta. — — — Jag är så van att höra franska
talas derhemma, att det ibland händer, att jag af misstag säger fran-
syska ord i stället för svenska. — — Jag ville fråga — åh min
Gud så löjligt — jag ville fråga fru Blank, om det fins någon drosk-
station här i närheten. Och då kom jag att säga franska namnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
