Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV. Bröllopet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
549
Det bief fråga om, antingen mairskulle bo åt saltsjön eller åt
Mälaren. —
Naturligtvis skulle grefve Strutsenfot bo hos sin fblifvande svär-
mor — och han borde derför äfven ha ett ord med i laget vid valet
af sommarnöje. Detta ansåg fru Wenuerholm vara alldeles på sin
plats, som hon sade till grefven. —
Annorlunda sade hon visserligen till sin dotter; — men hvad
gjorde det, då grefven ändock inte hörde henne, menade hon.
Verkliga orsaken, hvarför hon så mycket rådförde sig med sin
blitvande måg i detta ämne, var, att hon ville smickra honom; ty
så länge han ej var gift med fröken Hortens, var det ju ingen säkerhet
för, att han inte kunde tröttna, göra slut på förbindelsen och på
samma gång störta alla de stolta drömmar, i hvilkas sfer mor och
dotter så left sig in, att de inte skulle kunnat tåla vid ett bakslag
derutinnan.
När derför fru Wennerholm en dag i Mars månad satt i sin
salong tillsammans med sin dotter och grefven, sade hon:
— Gud ske lof, att vintern nu snart är slut med alla dessa
evinnerliga bjudningar, dessa teateraftnar, kafferep och förmiddags-
visiter. Snart kommer den härliga tid, då man i lugn och ro får
lefva naturlif ute på landet, andas sjöluft och vara i fred.
Detta sistnämnda önskade emellertid fru Wennerholm inte alls,
ty hon trifdes ej, om hon inte jemt och ständigt hade ombyten af
ansigten kring sig — och ej heller behöfde hon frukta att bli utan
umgänge på landet, ty oupphörligt kom det gäster till henne äfven
der, det visste hon af erfarenhet.
— Ack ja! läspade fröken Hortens. Det skall bli härligt att
få lefva i fred och ro samt syssla med märkning af linne och duktyg
till vår bosättning.
Vid dessa ord passade hon på att luta sitt hufvud mot grefvens
axel.
Hvad arbetet med bosättningen beträffade, lade hon knappast
hand dervid; men hon tyckte, att det lät så bra att tala så der och
det gjorde det äfven. Grefven trodde äfven på hennes ord och då
voro ju alla parter nöjda. — Lömskheten, som dolde sig under de
vackra orden, var noga täckt af de blommor i form af ord, som
fästmön läspade; men den låg der och rufvade som en orm bland
blomster, som det står i visan:
»Men ormen han hvilar bland blomstren.»
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
