Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV. Bröllopet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
576
— Och det är undertecknadt af eder?
— Ja!
Det korta men mycket innehållsrika samtalet var slut. Pastor
primarius vände sig åter mot kullerstolarne och fru Wennerholm intog
sin förutvarande ställning alldeles lugn till sinnes efter den upplysning
hon fått.
Och nu började hon åter sin dialog i tankarne:
— Nu sätter du näsan i vädret och sträcker på dig, min käre
grefve; men vänta du! Du skall allt få veta af, med hvem du gifter
dig, det skall jag lofva dig! — Du tror, att du är något nu; men du
skall snart finna, att du inte är något annat än min och min dotters
kammartjenare — och är du inte nöjd med den platsen, så skall du
bli något ännu mindre!
Dessa tankar föga passande vid ett bröllop och minst passande
för en svärmor om sin dotters man, voro den andliga helsning, som
grefven fick af fru Wennerholm, när han nu gick fram till brud-
pallarne med sin brud. — Hade han hört denna helsning, eller hade
han anat densamma, så är det visst, att han gjort vigseln om intet.
Nu tiodde han, att han var älskad af sin brud’och afhållen af
hennes moder och deraf kände han sig lycklig, liksom han kände sig
stolt öfver, att han nu skulle vigas med en af hufvudstadens rikaste
qvinnor.
Stackars grefve!
Dock han var i viss mån sin olycka värd. — Han hade varit
älskad af en god och redbar flicka, hvilken gifvit honom hela sin till-
gitvenhet, då han bedt henne derom — men denna flicka hade han
stött ifrån sig sedan och än mera, alldeles förnekat henne. — Ja
han hade bragt henne i olycka genom sin hårdhet mot henne. —
Straffet skulle nu drabba honom. Det anade ingen ännu. Grefven
dansade på rosor, tyckte man; men ingen och allra minst han sjelf
anade minan under hans fötter, ingen såg heller luntan, som fru
Wennerholm höll i sin hand, färdig att antända stubintråden till
minan, hvilken skulle spränga grefven i luften och kanske krossa
honom.
Nu var brudparet framme vid kullerstolarne. Tärnor och marskalkar
ordnade sig på ömse sidor om dem. — Tolf par tärnor och marskalkar
alla tagna ur Stockholms förnämsta kretsar.
Bruden var iklädd hvit atlas, tärnorna buró hvita tylldrägter.
Och så började vigselförrättaren med vigselformuläret. Brud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
