- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Förra delen /
585

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVI. Lönlådan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

^585
— Pigg utaf tusan! — Men nu ha vi inte tid ined flickan längre
varorna stå och torka. — Skål herr Hagberg.
— Mjuka tjenare!
— Jo här finns vackra flickor i den här stan, må herr Hagberg
tro, sade profryttaren, sedan han satt från sig glaset, alldeles glömmande,
att han sjelf nyss förut sagt, att det der ämnet skulle kastas öfver bord.
— Jag tror nog det, svarade Hagberg lugnt.
— Den ena schweizeriflickan är vackrare än den andra. Och
så kläda de sig så stiligt också.
— Ja, de äro riktiga fröknar.
— Men vet herr Hagberg, jag har blott sett en enda flicka, som
jag kan kalla skön.
— Åh tusan.
— Ja, aldrig skall jag kimna glömma det utseendet.
— Amor sköt af sin pil, sade herr Hagberg leende.
—saSa- Den flickan skulle jag aldrig våga att
raljera med. Jag skulle i stället alltid dyrka henne som en gudomlighet.
— Aj, aj, aj ! Det der låter farligt.
— Herr Hagberg tror, att jag nojsar.
— Ja, jag är så van att höra er göra det, när jag någon gång
har äran att vara i ert sällskap.
— Men nu talar jag ta mig f—n allvar. — Jag har aldrig åett
en sådan vacker flicka, som den jag nu syttar på. Och det var inte
nog med, att hon var så gudomligt vacker. Hon hade äfven ett ut-
seende, som tydde på inneboende frid. Ja, finns det englar i men-
niskoskepnad, så var visst hon en. Det kanske, när allt kommer
omkring, var just derför, som hon så hastigt försvann.
— Försvann hon?
— Ja lika fort som hon kom.
— Det var då på en resa?
- Nej.
— Jag tänkte, nimöttehennevidenjernvägsstation underett tågbyte.
— För ingen del. — Nej, jag såg henne här i Stockholm, dä
jag var hos en familj, som förlofvade bort sin dotter.
— En af hufvudstadens eleganter?
— Fästmön ja !
— Nej, jag menar edert ideal.
— Nej för tusan! Det är alldeles misstag. Hon uppträdde i
en tjenares ringa skepelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/1/0589.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free