Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVI. Lönlådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
613
— Det är nog det korrektaste, sade profryttaren allvarligt.
; — Om jag inte missminner mig, så var det en kungörelse för
någon tid sedan om ett bortkommet diamanthalsband, för hvars till-
rättaskaffande det var utlofvadt en större penningsumma, sade vakt-
mästaren.
— Ni säger något ni, utropade profryttaren.
— Låt mig se! Var det inte en fru Wennerberg, Wennerström
eller något — —–––-
— Wennerholm! utropade profryttaren triumferande.
— Ja så kanske hon hette.
— Fru WeDnerholm var det, som annonserade.
— Hon skulle bo någonstädes vid Drottninggatan.
— Jaha, precis! Drottninggatan N:0 00.
— Grefve Strutsenfots svärmor? sade herr Hagberg frågande.
— Alldeles.
— Men inte kan detta smycke vara hennes?
— Hvem vet.
— Hur skulle det ha kunnat komma in i denna möbel?
— Tjufven kan ju ha gömt det där.
— Men enligt hvad vaktmästaren säger, hafva dessa möbler till-
hört ett par fina herrar — — —
_ Jo, jo, det finns allt »fina herrar» här i Stockholm, må tro.
— Hvilka voro de, sade profryttaren.
Vaktmästaren underrättade protryttaren om, hvilka som egt
möblerna.
— Jaså, utropade profryttaren. De voro de der som drunknade
i Norrström.
— Just precis!
— Ja, de voro nog »fina» utaf tusan. — Men upprigtigt sagdt har
jag aldrig haft någon aktning för dem.
— De voro ju så ansedda.
— Må vara.
— Och hvilken präktig begrafning de fingo.
— Må vara! Men jag var med en gång, när en af de der fina
herrarne blef utkastad, emedan han spelat falskt.
— Fy tusan 1 utropade herr Hagberg..
— Det är väl inte möjligt, invände vaktmästaren.
— Det är faktiskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
