Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVI. Lönlådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
618
— Javisst.
— Ni är född under en lycklig stjerna, utropade profryttaren och
slog Hagberg på axeln.
— Jag börjar tro det sjelf, sade herr Hagberg och satte sig
ned samt skref qvittot och mottog pengarne.
— Gå nu efter flickan i cellen N:o 6, befallde kommissarien.
— Den stackarn kan behöfva komma ut, sade konstapeln och
gick.
—^Ja, mine herrar, sade kommissarien, sedan konstapeln gått.
Jag måste säga som konstapeln, att den stackars flickan väl kan
behöfva att komma ut. Här har hon ru suttit sedan i medio af
December månad och envist nekat till ett brott, hvilket hon inte
gjoit och hvilket jag aldrig misstänkt henne för, om jag undantar de
första veckorna af hennes fångenskap. — Men sedan dess har ja»
vant säker på hennes oskuld, liksom äfven fängelsepredikanten varit
det. — Vi ha flera gånger talat om, att det var synd att hålla henne
tangslad. Men hvarje gång vi talat vid fru Wennerholm om saken,
har hon alltid ryckt på axlarne samt förklarat, att det inte kunde
vara någon annan än fången, som föröfvat stölden. Vi ha derför
mast lata saken hafva sin gång; men aldrig har väl en ransaknings-
fange uppväckt så mycket medlidande från polismaktens sida som
just denna flicka.
Efter en stund kom poliskonstapeln tillbaka medförande Anna.
Den stackars flickan var afmagrad nästan till hemskhet, hennes
kinder voro dödsbleka och ögonen voro djupt insjunkna i sina hålor.
— Anna Larsdotter, sade kommissarien mildt, eder hårda pröfvo-
tid är nu slut.
Anna började gråta nästan konvulsiviskt och herr Hagberg
ryckte till, när han fick höra Annas namn.
Halsbandet är funnet och ingen misstanke låder vidare vid
eder Anna Larsdotter.
- Jag tackar dig, o Gud, hviskade Anna knappast hörbart.
— Jag vill nu inte vidare plåga er i denna sak och har ej heller
rättighet dertill. Blott det vill jag säga, att misstankarna legat mycket
tunga pa er just tillföljd af, att ni så hastigt lemnade er plats. I
den rapport, som finnes i målet, är det från fröken Hortens Wenner-
holm, numera grefvinna Strutsenfot________
Nar kommissarien sade detta, hirrade Anna till och tog sig omed-
vetet för bröstet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
