Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVII. Inspektor Hagberg och »Rosen på Klastorp»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
623
_ Tviflar inte på det, sade Gunilla och gjorde en kokett nigning,
som klädde henne obeskrifligt väl.
Under det att dessa repliker vexlats hade man emellertid stigit
ur vursten. ’ ........
— Stig på lilla Anna, sade herr Hagberg vänligt och skot Anna
framför sig mot förstubron. — Se här är min hushållerska, fröken
Gunilla, en snäll flicka liksom Anna.
De gingo in.
När man väl fått ytterplaggen af sig, bad herr Hagberg herrarne
stiga in i salen, hvaremot han tillsade Gunilla och Anna att följa
sig in i ett af de andra rummen.
_ Fröken Gunilla skall vara snäll och bereda sängplats at Anna
Larsdotter, en flicka från min hemtrakt, i natt, sade herr Hagbeig,
så få vi vidare talas vid i morgon. — Anna är väl hungrig?
— Åhnej, svarade hon.
— Det är nog Anna ändå. Gif Anna mat, fröken och -vill Anna
hjelpa fröken med något, sä inte mig emot. Men råd sig sjelf för-
öfrigt och känner Anna sig trött, så gå till hvila, sa snart fröken
Gunilla hittat på någon plats, der Anna kan få sofva.
— Hur skall jag kunna tacka förvaltaren, sade Anna med tarar
1 0 .
— Tala inte derom. God natt nu. Jag maste m till mitt
främmande. Vi få språkas vid å morgon om framtiden.
Och han räckte Anna vänligt handen, samt gick in till prot-
ryttaren och vaktmästaren.
— Nå, mina herrar, sade han, nu får jag önska er välkomna
igen och b¡ er laga till en toddy; det kan minsann vara på tiden nu.
_ Ja, jag menar, att vi gjort skäl derför också, inföll prof-
ryttaren.
_ Mer än skäl, utropade herr Hagberg. Jag far tacka er bada
för att 1 varit mig följaktiga till polisen och särskildt vill jag fram-
bära min tacksamhet till grosshandlaren, som var så god och letade
reda på den förborgade skatten, hvilken jag för ingen del skulle velat
ha i mitt hus.
— Nej, nej, jag säger intet derom.
— Det skulle just ha varit månljust, om man etter min död
funnit detta smycke i min möbel.
— Da hade det då gjort mindre.
— Mitt minne hade just inte farit bra derat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
