Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVII. Inspektor Hagberg och »Rosen på Klastorp»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
625
»Tankte jag inte det», utbrast Tegnér. »Ergo är hvar och en,
som kan blanda en toddy oklanderligt, kemist».
— Ha, ha, ha! skrattade vaktmästaren och drack.
— Med förlof sagt tror jag, att den der historien är något »gjord»,
sade herr Hagberg.
— Mer än möjligt; men bra är den i alla fall.
— Det kan inte nekas, sade vaktmästaren.
— Till spelet mina herrar, sade herr Hagberg.
— De slogo sig ned vid spelbordet, begären gjordes och gross-
handlaren fick spela en »vira».
Det var betänkligt och medan han ordnade sina kort sade vakt-
mästaren till herr Hagberg:
— Jag kan inte låta bli att tänka på den der stackars flickan,
som suttit i ransakningsfängelse så länge och är alldeles oskyldig till
det brott, för hvilket man anklagat henne.
— Ja, det är ruskigt, sade herr Hagberg.
— Ja, fy för katten, utropade grosshandlaren, hvilken inte kunde
låta bli att delta i samtalet, ehuru han var sysselsatt med det i vira-
spelet ofta ganska vanskliga arbetet, att söka plocka fram tretton
fullkomligt säkra spel ur de tjugusex kort, hvilka den, som sagt vira,
disponerar öfver.
—i Jag för min del anser, att det är alldeles orätt gjordt af
henne, om hon inte söker få skadestånd för detta våld mot hennes
frihet och goda rykte, fortfor vaktmästaren.
— Ja, det är en ren galenskap, om hon inte gör det, utbrast
grosshandlaren.
— Hon skulle ovilkorligen bli tilldömd en ganska god summa,
fortfor vaktmästaren.
— Ja, det kan inte klicka.
— Hon är nog för blyg, sade herr Hagberg.
— Blyg 1 Blyg! Hvem tackar henne för det? Ingen menniska!
— Nej, inte en katt en gång, inföll grosshandlaren.
— Man skall veta, att några månader i fängelset åldrar menni-
skan lika många år.
— Ja och för öfrigt har hela det der sällskapet, grefve Strut-
senfot icke minst, behandlat den stackars flickan som, som–––––-
ja det gör det samma att säga ut meningen, herrarne förstå mig ändå.
— Ja bevars!
— Ja, sade herr Hagberg, vore inte grefve Strutsenfot med i
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
