Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVII. Inspektor Hagberg och »Rosen på Klastorp»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
638
med de båda herrarne, som voro här i går och den ene antydde, att
han hade en gammal tant, som behöfde sällskap; en sådan plats tycker
jag skulle anstå Anna.
— Den är väl för fin.
_ Hvarför det. Anna kan ju skicka sig bra, kan med hand-
arbeten och Anna kan ju läsa väl innantill, enligt hvad jag förmodar;
ty Anna har ju inte blott gått i folkskolan utan äfven i folkhögskolan.
__Ja, jag hoppades kunna bli småskolelärarinna.
— Nå, se der, hvad behöfs då mera.
— Om inspektorn tror, att jag passar så––––––
_ Det tror jag visst det; — men det är ju inte alls sagdt, att
den der gumman behöfver någon hjelpreda just nu.
— Nej visst.
— Och då blir det att se sig om på annat håll. Emellertid
stannar Anna här så länge; Anna kan ju alltid vara Gunilla be-
hjelplig med något. Och tag inte någon plats utan att fråga mig till.
_ Hvad har jag gjort för att finna sådan godhet af inspektorn?
__ Kära Anna, jag är ju gammal bekant med Annas föräldrar
och Anna sjelf har jag ju sett, sedan Anna låg i vaggan och vi äro
ju från samma trakt. Vi skola väl hålla i hop.
Och han räckte henne gladt sin hand.
— Nå kära Anna, sade han derefter och liksom efter ett be-
tänkande, jag vill inte rifva upp gamla sår; men säg mig, det var ju
för grefve Strutsenfots skull, som Anna lemnade sitt hem?
En blodröd rodnad färgade hennes kinder och hon slog ned sina
blickar samt började nervöst leka med sitt förkläde och svarade ett
lågmäldt:
— Ja!
_ Säg mig, begärde han verkligen Annas hand, hvilket man der
nere i Småland säger, att han gjort.
— Ja!
— Att Anna dock trodde honom!
_ jag gjorde det inte i början, men han försäkrade mig under
de dyraste eder, att han inte ville ha någon annan än mig till hustru.
— Den skurken!
— Nej, säg inte så, utbrast Anna.
— Hvad! Anna har fördrag med honom?
— Ja, herr inspektor! Jag har en gång gifvit honom mitt löfte
och det vill jag inte svika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
