Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Karl Andersson i Kalifornien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
— Jo, men inte trodde jag, att du skulle ega ett sådant här
slott. Här skulle ju en regent kunna bo. För tusan! Tror du, att
jag kan ha samma flax som du?
— Det kan väl hända. Det beror mest på dig sjelf och dernäst
på de öfriga guldgräfvarne.
— Hvad kunna de göra deråt?
— För fan! Det beror naturligtvis på, om de tillåta dig lefva
eller om de slå ihjäl dig, innan du hunnit samla någon förmögenhet.’
— Nu skola vi vara vänner, Kalle!
— Det skola vi; men du är en rik man och jag är en fattiglapp.
— Det hör inte dit. Vi äro bondpojkar båda två och medan
du väntar på ditt eget palats, kan du bo i mitt.
— I ditt?
— Ja! Der här du bra hvalf att ha dina skatter i och dú är
inte i sa stor tara att bli frånröfvad, hvad du förvärfvar, om du bor här
Men för att bo här, måste man vara fin af tusan plåtar
— Tycker du, jag är det då?
— Du är égaré af huset och det veta alla.
— Prata nu inga tokerier Kalle. — Du blir hos mig. — Du
må tro, det käns allt godt i hjertesnibben att få visa en landsman
och barndomsvän en smula tillgifvenhet. Kommer du åter till Sverige,
kan du allt tala om, att Pelle fran Säfsjöström blifvit en bra karl
tastän a)la spottade åt honom, när han var smedspojke derhemma.
— Det skall jag, det kan du lita på. Gud signe dig Pellel —
Pelle hade flera tjenare och han skred fram som en furste i
korridorerna, en betjent öppnade dörren till hans våning och hjelpte
honom af med de grofva kläderna samt iklädde honom en praktfull
och dyrbar dräkt passande för prakten i de rum, der de båda
barndomsvännerna nu rörde sig.
Karl Andersson trodde sig drömma, ty den ena öfverraskningen
följde efter den andra.
Karl Andersson blef nu boende hos Pelle, hvilken var honom en
verklig god vän derate i Kalifornien. — Allt syntes gå Karl Andersson
väl i händer derute, sedan han blef uppsökt af Pelle. Men lyckan
är obeständig och–––––- dock, vi må ej gå händelserna i förväg.
Vi lemna för den skull åter Karl Andersson på någon tid för att
sedan ånyo uppsöka honom. — Alla dansa ej på rosor och allt, som
glimmar, är ej guld; men äfven det verkliga guldet förmår ej Llltid
att bereda den sanna lyckan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
