Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Fröken Pamela Tornspets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
inåt brädgården för att se till andra arbetare och han stoppade den
erhållna biljetten på sig samt glömde snart alldeles bort den. Först
när han otn aftonen kom in till sitt och tog af sig sin arbetsrock
samt kände i fickorna, om han hade något der, som skulle tagas bort,
fick han åter tag i biljetten.
— För tusan! sade han för sig sjelf. Den der skrifvelsen har
jag alldeles glömt bort.
Och han satte sig att läsa brefvet, som var från profryttaren.
»Hederspascha!» stod det i brefvet. Tack för den sista viran
med mera derute på Eriksdall Lycka är det, att ni bor så långt
bort; i annat fall kunde det vara fara värdt, att ni finge huset fullt
med främmande hvarje dag. — Jag har varit hos min gamla tant
och talat vid henne om den fagra ros, som ni för tillfället har i er
vård. Rätteligen vore att säga, att ni vårdar två rosor, en mörk
och en ljus, ty fagra som rosor äro sannerligen de två flickor, hvilka
nu vistas under ert tak. — »Rosen på Klastorp» är det nu emellertid
frågan om ; och hon är välkommen till min gamla tant fröken Pamela
Tornspets boende vid Kommendörsgatan N:o 00. Platsen är visser-
ligen inte ledig just nu, men den blir att tillträda snart. — Säg till ’
er »ros» att hon snarast går upp till gumman och helsar från mig
samt söker platsen. Men hon bör först lära sig spela Kasino och
Mariage eller Bondtolfva, som det sistnämda spelet äfven kallas, ty
det är en ganska vigtig betingelse för, att hon skall få platsen, att
hon kan dessa båda spel. — Var helsad! Helsa äfven edra »rosor»,
jag skulle vilja säga englar, hvilket passar nästan bättre; ty hela ert
lilla hem derborta i utkanten på Södermalm tyckes mig vara ett
litet himmelrike på jorden:
Er tillgifne
Nå det var hyggligt och ordhålligt sade herr Hagberg för sig
sjelf, när han läst denna skrifvelse.
Han kallade genast in såväl Gunilla som Anna och omtalade det
gladå budskapet.
- Nå kan Anna spela Kasino nu då, sade han derefter.
— Nej då.
— Och inte Mariage eller Bondtolfva heller?
— Nej. Jag har aldrig tagit i spelkort.
— Nå då få vi väl lära Anna de ädla spelen då. Kan fröken
Gunilla dem?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
