- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Senare delen /
28

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Fröken Pamela Tornspets

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

28
— Nå säg mig nu, så godt först som sist, har ni någon gifter-
målsplan å annat håll?
— Nej!
— Ingen fästman?
— Nejl
— Sitt då ned, få vi talas vid.
Fröken Tornspets tycktes bli mycket belåten, när hon fick höra,
att Anna inte hade någon fästman. Det är också mer än ofta fallet,
att gamla sextioåriga fröknar inte kunna fördra flickor, hvilka lyckas
bli förlofvade eller som ba ett tycke. — Detta är ganska egendomligt,
men det är ett faktum.
Anna satte sig ned på fröken Tornspets inbjudan.
— Nå, hvad kan ni, min vän, frågade fröken Tornspets. Kan
ni sy linnesöm?
— Ja.
— Virka?
— Ja.
— Brodera?
-Ja.
— Nå det der är ju allt godt och väl; men det är flera andra
betingelser, som behöfvas, för att jag skall kunna ha en flicka i min
tjenst. Jag skall säga er, min lilla vän, att jag är den allra bästa
matmoder; men jag är också den strängaste. Här har jag ju en liten,
snäll flicka, som har tjenat mig ett år och förstrött mig, tilläde hon
och pekade på den välklädda flickan, som anmält Anna och som ännu
var inne i salongen. — Men, fortfor fröken Tornspets och hennes
bröst höjdes af en djup suck, det har gått med henne som med så
mången annan flicka, hon har blifvit kär och nu tänker hon endast
på sin fästman, men aldrig på sin matmor.
— Nej, nu är nådig fröken orättvis, utbrast den omtalade flickan.
— Der hör ni min vän, sade fröken Tornspets, der hör ni. Hon
säger, att jag är orättvis och likväl är jag den rättvisaste menniska,
som finns på jorden. Jag har en flicka i mitt hem som mitt sällskap
och som mitt allt i allo. Vi trifvas väl tillsammans. Men så blir
flickan kär. Hon blir blek. Jag fruktar för, att hon är sjuk och
skickar efter min husläkare.
— Hvad är det, frågar, jag sèdan han undersökt henne.
— Jag ser intet fel, förklarar han. Vi skola gifva henne litet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/2/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free