Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Grefvinnan och hennes mor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men då jag finner, hur barnslig du är, min Hortens, måste jag göra
det. Tro mig. Emanuel är dig inte trogen mer än så!
Hon strök båda händernas innersidor mot hvarandra.
_ Kanske älskar han mig inte; men hvarför skall han också
älska mig, som inte älskar honom.
_ Jaså, du tolererar hans utelif. Ja, då har jag intet mer att
säga. Min herr måg kan vara stolt öfver, att han. har en hustru,
hvilken tillåter honom att lefva ett fritt lif bland lättfärdiga qvinnor.
_ J)et gör jag inte, mamma, utropade grefvinnan och rätade ut
sin figur. — Det är ej heller alls sagdt, att Emanuel tör ett -sådant
lif, som det du nu vill påbörda honom. Det är första gången, sedan
vi blefvo gifta, som han är borta en natt.
__ Någon gång skall vara den första.
— Jag är öfvertygad om, att du gör Emanuel orätt, mamma.
_ Hvar och en blir ju salig i sin tro, sade fru Wennerholm
vresigt.
Hon vände sig mot väggen för att sofva och talade intet mer
med sin dotter den aftonen. Snart gåfvo fru Wennerholms långa
och djupa andedrag tillkänna, att hon somnat in. Men grefvinnan
kunde ej komma sig för med att gå till hvila, hon var uppe hela
natten, ett rof för den Migaste ångest öfver sin man. Hon trodde
ej síd mors beskyllande ord om honom, utan tog för gifvet, att en
olycka träffat honom. Hon grät bittert och oafbrutet, trots det att
hon inte älskade honom; men hon var mera mensklig än hennes
66
mor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
