Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Grefvinnan Strutsenfots diamanter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det sades, att grefven var nygift med enkefru Wennerholms enda
dotter, att fru Wennerholm var känd som en redbar qvinna och att
hon dessutom var mycket rik. Grefven kände man mindre till. Han
hade ännu inte spelat någon rol i samhället, men förhållandet, att
den aktade fru Wennerholm skänkt honom sin enda dotter till äkta,
var ett moraliskt vittnesbörd om honom. — Som ni finner, fru gref-
vinna, var det alltså ingen risk för mig att uppställa mig som borges-
man för den summa, som behöfs för grefve Strutsenfots lösande ur
fångenskapen.
Grefvinnan räckte generalkonsuln tigande sin hand, hvilken han
artigt fattade för ett ögonblick.
— Jag tackar er, herr generalkonsul, svarade grefvinnan. Som
en verklig gentleman egnar och anstår uppträder ni i denna sorgliga
sak. Men jag hoppas, att vi icke skola behöfva anlita er som
borgesman.
— Såå, reskassan är dä så stor, att en sådan summa som 40,000
lira kan tagas derifrån utan att åsamka herrskapet något nämnvärdt
obehag.
— Nej, tyvärr är det icke så.
— Jag ber fru grefvinnan erinra sig, att det är så kort tid ut-
satt för lösesummans erläggande, att den på intet sätt kan hinna
hemtas hit från Stockholm, äfven om telegrafiskt meddelande till
bank derstädes är afsändt.
— Jag glömmer intet, herr generalkonsul. Men sanningen att
säga är det mig i högsta grad motbjudande att låna penningar.
— Men i Guds namn, utropade generalkonsuln hastigt, ni ämnar
väl inte offra er mans lif på eder falska blygsamhets altare?
— Åh, hvad tänker ni om mig, herr generalkonsul!
|3 — Förlåt mig, fru grefvinna; men jag måtte ha missförstått er.
— Helt visst har ni det. Jag sade, att det är mig i högsta
grad motbjudande att låna penningar och jag hoppas slippa det äfven
i detta fall. Dessutom anser jag det vara orätt, att min mor skall
betala lösesumman för min man.
— Men det blir ju ej er fru mor, som betalar, då det är ni,
som tar lånet.
— Tyvärr måste det sedan betalas af min mor. Jag har hittills
fått helt obetydligt af min mors förmögenhet.
— Dessa penningar–––-—
— Var god låt mig tå tala till punkt, herr generalkonsul.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
