Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Tidningsnotisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
— Han skaffade sig tillfälle att träffa henne.
— Usch!
— Han använde henne som modell till en del taflor, som han
målade under sommarens lopp; han var nämligen den tiden elev vid
fria konsternas akademi. — Och under dessa seancer förklarade han
Anna sin kärlek.
— Och hon trodde honom?
— Nej, hon trodde honom inte.
— Nå det höjer henne i mina tankar.
— Hon afslog alla hans anbud.
— Hvilken präktig flicka.
— Anda till dess, att grefven med de dyraste eder lofvade att
gifta sig med henne.
— Men då föll hon?
— Det beror på, hvad tant menar med ordet föll, det.
— Jag menar — jag menar–––- jag menar ingenting.
— Nä, Anna tvingades då att tro på hans ord, men hon fortfor
att vara en ärbar flicka. — Emellertid reste grefven till Stockholm
på hösten. — Då kom en rik bondeson och friade till Anna. Men
hon sade nej, hon hade gifvit grefve Strutsenfot sitt löfte och det
kunde hon inte bryta. — Ingenting förmådde att göra henne otrogen
grefven. — Det lär ha blifvit mycket brak i hennes hem om denna
sak och kort derefter upplöstes hemmet till följd af hennes fars död.
De enskilda händelserna dervid känner jag inte, men d -m kan tant
få reda på af inspektor Hagberg, om tant skrifver efter honom. Han
kan nog inte göra sig ledig annat än pä söndagarne, men — — —
— Nåja, enskildheterna betyda härvid ingenting.
— Anna lär ha sökt sig plats, om hon fått någon, vet jag inte;
alltnog hon kom hit till Stockholm för att söka upp grefve Strutsen-
fot, af hvilken hon hoppades fä hjelp, alldenstund han lofvat gifta sig
med henne.
— Nå, kära du?
— Grefven ville nu ej kännas vid henne.
— Usch! Ja, det är det, jag alltid sagtl De otäcka karlarna,
de otäcka karlarna!
— Anna sökte då plats och fick sådan hos fru Wennerholm.
— Hvad säger du, hos fru Wennerholm?
— Ja!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
